Livsbeslut?
Då var man tillbaka på svensk, snöig mark.
Efter nästan 5 veckor på resande fot med så gott som alla transportmedel som man kan nyttja var det obeskrivligt skönt att komma till sin egna säng, soffa och garderob. Ett allt för vanlig uttryck men som aldrig kommer bli utslitet är faktiskt: Borta bra men hemma bäst!
Kommer ta en snabb genomgång av resans höjdpunkter.
Åkte från Borås med buss till Oslo den 6 februari 2010, kallt, blåsigt och allmänt jävligt. Kunde inte finnas många värre ställen att vara i så allt skulle bli positivt. 
Väl framme i Oslo gick vi till mitt gamla jobb, en omtyckt pub på Aker Brygge. Där blev det genast ”är ni tillbaka” stämning och alltvar strålaar själv berättat attnde. Jag fick en stor kram av min förmodligen bästa vän just nu, en 6 år yngre skranlig skåning men såå mycket jag älskar den killen. Den man vill ha med sig överallt så man kan sitta på ålders höst när frugarna är sura att man tar en öl för mycket framför tv:n tittandes på en dålig allsvensk match. Det är då han ringer och viskar tyst:
-Jag har oxå det för jävligt men jag ringer senare och kommer på en bra idé att komma ifrån. Så timmarna efter har man flytt vardagen till en sliten pub som är minst lika gammal som en själv och skålar, blir allför full för sitt eget bästa och pratar minnerna från sommaren 2010.
På nåt sätt blir jag alltid glad att tänka på honom och hur märkligt man möter och knyter band med människor. Han har själv berättat att hans första intryck på mig var att jag var en rival till honom om vem som skulle vara den bästa och mest åtråvärda bartendern på stället. Men han hade ju rätt, jag vann det mesta på den biten. Haha
Iaf så blev det ett par strongbow och ett smakprov på världens starkaste öl: Samual Adams Utopia. En 26% historia som inte ”knullade sönder munnen” som dom hade sagt, smakade mest som en bra portvin, fast jag gillar inte portvin men jag ska ge det fler chanser.
Så när baren stängde styrde vi till centralen i oslo, buss till flygplatsen och 07.30 tog vi får första flyg. Landade i Bryssel där vi blev omroutade(svengelska) och vidare till Chicago istället för New York. Efter en helt grymt 9 timmars flygresa med 3 sätet var, den bästa flygmaten jag någoonsin ätit och världens trevligare och gladaste besättning så var vi framme.
Väl där ska vi vidare till Miami, men vårt bagage var lite försvunnit men dom sa att det kommer säkert till Miami men efter några timmar av USA gränskontroller med massvis av papper att fylla i så kom vi till ”lost luggage” i Miami.
Efter egentligen 1½ dygn på resande fot så kunde jag inte annat än skratta åt allt! Det är såå mycket lättare att se allt ur en postiv synvinkel. Själv har jag absolut inte varit nån mästare på det men blir bättre för varje dag som går, så förmodligen kommer jag ligga på min dödsbädd och skratta och le åt allt min liv har gett mig, även om den dagen skulle bli imorgon!
Bara en sådan tanke att det tar mer energi att tänka negativa tankar än det är att tänka positiva och att du använder mer muskler och tröttar ut dig snabbare om du ser ”sur/arg” ut i ansiktet än att du ler. Se, fick dig att le av två små fåniga bloggrader, ibland är livet lätt som sagt.
Till hotellet på Collins ave 1700, halvtasktiga rum men vacker lobby. Lite som opererad 50 åring, kanske snygg yttre men inne lukta det konstigt och allmänt sunkigt. Första rummet lukte allt för jävligt men vi fick nytt utan tjafs så¨det var bra.
Dagen efter, i våra mysbyxor sen 3 dgr tillbaka, börja vi ringa AA efter vårt bagage, det var inte ens hittat än. Ut på stan och tog mängder av bilder och beställde 2 turistresor, en buss/båt tur runt Miami och en tur ut till Everglade.
Så på kvällen blev det mail till alla våra försäkringsbolag om man får nån ersättning för bagaget, av AA hade vi fått 100$ var att handla åtminstone ett ombyte. Men chatten med en av våra försäkringar var suverän, efter 15 chattade hade vi fått 7000kr/var att handla nytt för. Min sambos ögon glödde av shoppinglusta men det fick vänta till dagen efter då vi tidigt gick upp och åkte till Miami största shoppingmall, 3 timmar senare var vi hemma och kreditkortet var fortfarande rött. Vi hade klarat av att bränna 95% av pengarna. Men direkt in med påsarna i rummet och ut till bussen till Everglade.
Fick åka…propellerbåt över träsk…så fattar ni nog vad vi gjorde, såg ett halvt dussin alligatorer och fick även hålla i en liten. Otroligt skön känlsa, men svår att förklara. Slemmig fast ändå inget, hård som pansar men ändå mjukt i lederna. Inte som något jag har rört innan iaf!
Hemåt efter en heldag så står våra väskor fint i lobbyn, så nu plötsligt har vi en himla massa kläder. Dagen efter styrde vi resan mot Costa Rica. En resa som kanske skulle ändra mitt liv.
2 veckor av fantastiskt mat, en del surfande, varmt och svettigt dygnet runt och massvis av små utflykter av vårt värdpar som vi kände från vår vistelse ifrån Norge året innan Men det som kommer prägla denna mest för mig personligen är att jag kanske kommit på vad jag faktiskt vill jobba med i mitt liv.
DJUR!
Att jag själv eller att inget ens har sagt det till mig var otroligt märkligt. Min morfar, som jag älskade väldigt högt, var en naturmänniska helhjärtat. Fågelskådare, var den första svensk som fångade en hasselmus (står med i historieböcker för det) och av honom lärde jag älska djur och naturen. De enda böckerna jag hade förutom skolböcker fram till jag var 15-16 var djurböcker, då gick intresset över till mytologi men ändå har det alltid funnits där.
Jag har alltid bott med alla sorters djur omkring mig och älskar alla sorters naturprogram. Och jag t.o.m. hökk på djurgården när jag var liten för att…det innehöll ju ordet djur. 
Ler åt det själv lika mycket varje gång jag tänker på det.
Men så 2 veckor i djurparadiset med vilda, exotiska djur överallt så var det egentligen rätt så lätt. Ödlor i alla färger och längder, apor, rovfåglar, syrsor, spindlar, fladdermöss, sengångare, tvättbjörnar och eremitkräftor var en del som vi såg och oftast mitt i naturen så jag kunde studera dem och ta närbilder.
Så det är ett av mina punkter att jobba med nu, att komma närmare ett djurskötare jobb. Som vanligt kan inte allt vara så enkelt i landet Lagom som jag mer och mer ser kritiskt på.
För att kunna bli djurskötare så behöver man en djurskötareutbildning, den närmaste ligger i skara, men för att komma IN behöver man ha jobbat 6 månader som djurskötare….alltså vad är det som händer med denna världen???
Visst att det är bra att någon känning om djur innan man hoppar in men vill man dränka sig själv samtidigt som man skippar efter luft…jag blev bara lite trött men log mest åt hela systemet. Och just systemet eller det monotära systemet som vi lever i, blir jag mer och mer intresserad av.
När kommer världen att kollapsa?
Det är ingen fånig fråga, när kommer det?? Vill inte låta som nån domedagsprofet men se tillbaka 100 år, kanske tom bara 50 år och se vad människan gör med världen!
Att naturkatastrofer ökat är marginelt men däremot har invåntartalet på jorden ökat lavinartat och det bor nu människor i fler områden och dom bor tättare och därför dör det fler människor i naturkatastrofer nu än förr.
Jag är inte säker men tror vi har ökat med 33% till snart 6 miljarder på 70-80 år. Detta är ett problem tror jag. Men om inte det komemr vara färsktvattnet som tar slut för så kan det vara naturen som tar tillbaka mer och mer land, eller oxonlagret som faller samman, tempraturen på jorden så kommer absolut ekonomin göra det. Och som var den positiva människa va?? Bullocks!!!
I filmen zeitgeist 2 (finns att ladda ner och se gratis och lagligt på www.zeitgeist.com ALLA BÖR SE DEN) handlar det till stor del att dom rika bara blir rikare och snart kommer det bli fler inbördeskrig.
Se bara vad som händer i vårt egna, säkra, vita EUROPA. Långt ifrån alla u-länder i afrika och asien. PIIGS länderna är på kollaps gränsen, ett land är på väg i konkurs, bara smaka på den meningen.
Jag sitter mest här på min balkong och skakar på huvudet, jag vet inte vad jag ska säga men en positiv framtidstro för iaf mina barn ser jag inte riktigt än! Men man lever bara en gång så det är bäst att göra det bästa av sitvationen, därav spridningen av Zeitgeist budskapet och nej det är inget galen raketforskare som vill att DU skänker pengar till honom för ett projekt som gör att så småningen ska bo på Jupiter!
Det är dokumentär om hur faktiskt vårt samhälle fungerar idag, men det mesta har du inte en aning om, så även om du ser det med dina allra kritiska ögon så kommer du ha en åsikt om den!
Nu får jag ge mig tillbaka till verkligheten där det vankas städning och sedan ner till några goda vänner för mat och pils på klassiskt fredagsmanér.
”Om haven svämmar över, om vädret faller ner
Om allt blir bara öken och inte mycket mer
Om luften som vi andas den tar slut vad gör vi då
Lika bra att skita i att tänka på hur illa det kan gå”
Lars Demian- Min enda Gud
This entry was posted on fredag, mars 12th, 2010 at 05:13 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.