Pappaledig v 3 samt ett oerhört energigivande samtal
Så då var det dax, min efterlängtade pappaledighet i nästan 5½ månad med bara mig och Mowitz.
Är inne på vecka 3 nu. Den första veckan började strålande med underbart väder och egentligen bara mat, sov, promenad x2-3 per dag. Första veckan var jag ändå väldigt trött men oxå nöjd att övergången från mamma gått relativt enkelt. Vecka 2 var värre med sämre väder, sjuk Mowitz och allmänt mer tjafs på smågrejer mellan mig och damen. Helgerna bara flyter iväg, men ser man tillbaka så är vi ändå rätt effektiva.
Torsdag vecka 2 åkte jag ut till mina föräldrar. Först för att göra några fler utflykter med Mowitz, men oxå för deras chans att umgås med honom. Väl där var han rejält blyg och enormt pappig, vilket kändes på ett sätt helt fantastiskt. Blygheten hängde i lite väl länge så mina tanker for iväg.
Varför har vi inte åkt ut mer hit under Mowitz första år….fast ännu mer….varför har inte dom kommit mer till oss? En rätt tuff fråga som fick mig att börja tänka ännu mer, visst dom har längre att köra än damens föräldrar, men de åker kors & tvärs för alla andra barnbarn.
Hoppas verkligen det blir ändring från deras håll främst, för väl där så kändes det mer påtvingat än något roligt. Hur fan ska man knäcka en sån fråga till sina egna föräldrar? Jobbigt, men jag ska ta min del och åka ut till dom varannan torsdag för att visa att jag vill ses iaf.
Vecka 3 då, nja 2 dagar in har varit de 2 tuffaste. Enormt gnälligt och mycket trånande efter mamma, vilket har varit det vanligaste ordet känns det som. Dessutom spelade man bortamatch i snö igår så utvilad är ett begrepp som känns enormt långt borta. Men idag somnade han väldigt gott iaf när jag läsa Emil för honom vilket gav mig ett stort leende på läpparna igen. Annars har jag tänkt för mycket om hur jag är som pappa, blir väldigt lätt arg när jag sovit lite…som jag gör för jämnan nu. Måste skärpa mig!
Men till nåt enormt mycket trevligare!
För 2 veckor sen var jag på en audition för sommarjobb på systembolaget. Har nog aldrig haft ett bättre självförtroende inför en frågestund, som kan säga detta var. Det räckte dock att se på de övriga 23 som sökte jobbet att jag var redan klar. Väl på diverse frågor så flöt det på enormt lätt. Inte ofta man har den känslan inför någon sådant här stort. Gick därifrån med känslan att här är jag i box!
Och så i fredags kom äntligen samtalet….jag fick komma in och nu i efterhand så har jag hört att jag var deras nr 1 och sålde in mig totalt! Så den 7 och 13 juni är det utbildning och sedan jobbar jag 2-3 dagar i veckan under den tiden Petra är hemma på semester. Hoppas på fler tillfällen så mamma/pappa eller svärfar kan ta Mowitz någon dag här och där.
Men sen igår kom nästa lila bakslag, vilket de ofta gör. Berättade den goda nyheten för Handels och eftersom dom känner mitt företag lika bra som jag nu, så tyckte hon jag skulle be om lov för att få ta extrajobbet. Klumpen i magen kom och jag mådde kass. Idag fick jag äntligen iväg mailet till min chef efter en timma med finjustera å ta bort. Svaret lät inte vänta på sig, som tur var, och var oväntat positivt så det ska nu gå vägen.
Ska ringa chefen på bolaget imorgon och berätta den glada nyheten!
Men nu ska jag få 30 minuter egentid…..det kan bara bli bra! Puss & Gutår!
This entry was posted on tisdag, april 26th, 2016 at 07:41 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.