Nära nu
Nu börjar det rejält närma sig. Mitt enskilt största beslut kommer snart förvandlas till realitet och en förmodan ändring i livet. Jag kommer ständigt bli ifrågasatt på alla framtida middagar, familjeträffar och jobb. Är det värt det…10.000kr frågan, eller i dagens penningvärde typ 1,8miljoners frågan.
För varje dag som går så blir jag alltid övertygen att det är rätt, medans ett par timmar senare tro att det är helt fel. Jag försöker ta in båda sidor och inse att jag nu HAR tagit beslutet och får jobba utefter det. Efter mitt 3:e år på SF i sölvesborg så är jag så sjukt övertygad att det är rätt, samtidigt som det kommer bli tuff. Värdefulla samtal med M & Å som var med är fantastiska, samtidigt som jag får mig själv att jobba emot deras argument mest för att kunna ha det i min minnesbank då jag själv möter ett sådant motstånd.
Fler och fler berättar jag om mitt beslut, det känns oerhört bra efteråt, dock sjukt nervös innan. Vad kommer de säga, hur kommer de reagera? Just nu har vi 80% extremt positiva, 10 % som tycker det är kul att jag engagerar mig och 10 % som misstycker mitt beslut. De längsta och tyngsta samtalet har varit med min far som jag inser mer och mer är en kappvändare. Senast vi pratade utvisningar om invandrare som begår grova brott så tyckte han synd om dom och undra hur dom skulle mottas i sina egna länder. Förra veckan tyckte han det var självklart att de ska utvisas…tid emellan samtalet…3-4 månader.
Men jag lär mig samtidigt deras synsätt på världen och samhället idag och det är sjukt nyttigt. Ännu en bank att lagra, dock måste jag lära mig ännu mer att tygla mitt humör och få ännu vassare avslutningar. I statistik äger jag då jag i nu 8-9 frågor har haft helt rätt i mina samtal med min far. Senast var bensinpriset, befolkningsmängden i Sverige & antal vådltäkter i S.
Min sammanfattning av Sölvesborg är att det många människor jag personligen inte skulle umgås med fritiden, men en juvel fann jag i en algoritm professor från Härryda. Givande och roligt samtal med båda han och hans fru. Nu kom min äldre son och avbryter mig, då är det dax att lyda. Gutår!
This entry was posted on torsdag, augusti 16th, 2018 at 03:57 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.