ja…sista juli ja. Sista veckan på semester, sist jag skrev var i januari.

Nu sitter jag och slöspelar på Unibet och har sjuk puls fast jag spelar en Hexapro med vinst på 7,5 euro…..blev 2:a i den oxå precis så nu ska jag fokusera här.

Dock har det hänt alldeles för mycket…som vanligt.

Men det viktigaste och rubriken är ändå att jag och min far äntligen slutit fred efter snart 5-6 år av gnabb.  Droppen hände i stugan efter ett onödigt påhopp om tidningens bulls intentioner och samröre med oss. Efter att han ändå inte gav med sig efter jag för första gången i mitt vuxna liv svurit mot min far så ville han ändå fortsätta efter jag låst in mig på toan. Det var droppen och jag sa några väl valda ord upp mot sängen. Dagen efter stel som få och dagen därpå var jag så nere att P tvingande mig cykla in till varberg för att där hoppa ett tåg med cykeln som jag sedan tog mig från Borås och hemåt.

Först ett stopp hos Baa och pratade av mig, oerhört fint och skönt. Samt att han för andra gången på kort tid berättade att han håller mig som en av hans närmaste vänner! Det var fint och utan att jinxa så kan det finnas nåt att bygga på! Sedan vidare till min vän i byn Far som oxå fick prata ut hos. Dessa två stopp samt P tvingande var nog exakt vad som behövdes. En vecka senare så skriver jag till far att vi bör mötas och det blir en lunch på stan.

Även om jag kände att mycket var detsamma så var det ändå med en annan jargong. Jag tror att han förstår att det är han som provocerar fram bråken och inte jag.

Så vad har hänt mer det senaste….jo idag fick jag ännu ett besked om en bekant som ska gå isär…Tragiskt men oerhört nödvändigt för just detta paret. Jag har nog aldrig insett varför de är gifta. Men det är också en vän som jag får närmare till mig och det betyder mycket att nu börja få ett par vänner som alltid finns där.   Samtidigt kan jag nästintill i mina mörkaste stunder filura om det verkligen vill vara vänner eller det är nåt maskopi.  Typ Truman show….och detta leder in till en oerhört special middag i veckan.   Jag blev efteråt både anklagad för att vara kvinnofientlig samt ta mycket plats osv. Även om jag direkt inte kunde ta åt mig så ville jag ändå gräva djupare.

Tack vare detta fick jag & P ett fantastiskt samtal i förrgår om förväntningar, vad man har med sig i sitt bagage, vad man kunde gjort annorlunda osv osv.  Ett grymt samtal som jag vill minnas länge!

Sedan läser jag även en ny bok om att förändra mitt jag…kryptiskt, men så kort som 30 sidor in så har jag verkligen försökt att förändra och tänka annorlunda. Först att bara vara tacksam…det är nyckelordet. Först kan man börja med att vara tacksam över den dagen man har upplevt, men när man tar det ett steg längre och börjar vara tacksam över hur dagen framöver ska bli så blev det mäktigt.

Inte minst för barnen och deras bemötande av både tanken och vår relation. Jag hoppas kunna återkomma för nu får det bli sängen…och jag kan mer än lova att jag är tacksam över att kunna skriva här igen inom augusti månad!

Shit, detta hade jag nog knappast trott eller drömt om.

En dag får jag ett samtal av valber, han nosar lite vad jag vill och om ks skulle vara intressant.  Självklart säger jag.  Nja då hade jag gärna sett dig som min vice gl.  Vi pratar vidare och jag får oerhört många fina ord – människokännare, humanist, kan ta alla människor mm. Jag säger att jag ska ta mig en funderar.

Kommer hem och berättar allt, P blir glad och tycker att jag ska ta det.  Ringer AA i stkhlm och han blir överlycklig och tycker jag ska hoppa på både och. Hade han varit kvar i B så hade han tagit ”erbjudandet”.   Två dgr senare tackar jag ja och nu ska man bara bli ”vald”.

Vid mötet senare var jag bra nervöst och valet kommer först till vice, jag och Sz är de sista nominerade. Han börjar tala för sin sak och när jag får talan så är jag nervös och talar mitt sämsta nånsin. HAHA   Efter en första felaktig röstning så blir en andra omgång :-Vi har ett resultat 9 till M 5 till S.  Därmed var jag vald som vice. Under valet till KS som jag var minst lika nervös, blev det lätt då de talade för 1,2 självklara och sen Gl och vice som 3,4. Sådär var det klart!

Dagen efter ringer jag både Q och pratar men även X. Grymt samtal med de både, men de varnar oxå för jag nu är ”elit” och folk kan börja bli både avundsjuka och vara lite annorlunda mot en.   Jag får oxå tänka på hur jag talar för mig osv.

Oavsett så är jag lite lågmäld ändå, jag vill först vill bli vald ordentligt på fk, sedan vet jag väl ärligt inte hur mycket jobb detta kommer ta även om det är oerhört prestigefullt!

Sen kan jag inte säga att jag å P har det bästa nu heller, en del press ligger kvar från valet. Vi har inte riktigt kommit ikapp med varann och allt flyter på i en rasande takt.

I söndags hade vi ett rejält prat som resulterade att vi ska ta tillbaka våra måndagsdejter, vilket vi då gjorde i måndags vilket var magiskt. Ett glas bubbel till kvällsmaten, sedan ett till under pratet där vi bara snicksnackade om allt möjligt i 1½ timma.  Oerhört skönt!   Dessutom börjar listan för To D vara under kontroll så kan nog få undan flera punkter de närmaste veckorna.

Just nu -2 så snart börjar vargavintern!

shit, det var länge sen.

Det jag länge velat skriva om är en gammal väns snabba bortgång.

Han blev sjuk i vintras, vilket gjorde att jag har börjat lämna blod. Sedan dess skrev jag ett par ggr med honom, men fick inte ses pga av smittorisk mm.

Under en kväll i Hillared med FaH så fick jag sms om han gått bort. Jag var som bortblåst för en stund, kunde inte ta in det. Samtidigt kommer mängder av skuld över mig….har jag hört av mig tillräckligt, vad har egentligen hänt, kunde jag ställt upp mer osv.

Ett par dgr senare åker jag in till säs och får se hans döda kropp, då brister det mesta. Det man kände igen var hans tatueringar, men han var skallig, mager och såg så sjuk ut. En hemsk syn, men samtidigt fick jag en ordentligt tankeställare.  Att det kan vara jag eller pappa snart. Att jag måste leva oxå, leva för mina barn inte bara för alla uppdrag och allt som jag har för mig.

Är det värt slitet, är det värt tiden det tar? Gör jag skillnad?

Jag blir glad då hans fru ber mig leta fram bilder mm som vi ska ha till begravningen som blev en oerhört grym upplevelse. Petra följde med och det var skönt. En fin begravning med Metallica och sunnanvind. som musik.

Kan inte komma på fler tankar nu, men jag var väldigt glad att jag gick till säs och göra ett riktigt farväl till honom, en vän i mina unga år. Mängder av musik, poker och chelsea har vi sett ihop.

Ett sist löfte gav jag till hans äldste grabb, att vi inom ett par år ska åka till Stamford tillsammans med Mo. Nåt att se fram emot om ett par år!

Trender i det jag skriver följer samma mönster….allt för sällan jag skriver och om sprickor i den perfekta fasaden.

Söndag, trodde v 5 år 2022 skulle gå till historien som den värsta men tror redan v 7 har toppat det.

Veckan började med att P fick covid, frågade varför hon inte var på jobbet och hon svara att hon var dålig…. Senare när jag talar med skolan så säger de att Mo inte får vara på fritids om P är sjuk så jag får först då vabba tis-tors.

I samma veva ska vi hämta vår chr så det blir lätt struligt då alla vänner inte hade tid att köra in dit så på tisdag blev fick jag slut till det med att åka in och hämta den, men ändå var det kaos under den timmen jag var borta. Men sedan tar vi ut och nöjesåker. Dagen efter åker vi till Trollstigen, men känner en olustig känsla infinna sig med att det bara är skräp just nu.

Torsdagen åker jag oxå iväg, men det hjälper föga utan känslan är kvar. Sedan åker jag och handlar och åker förbi jobbet och stannar där en timme, det kommer visa sig vara kanske ett av mina största misstag i livet.

På fredagen går vi upp, äter, börjar bada och jag är tämligen irriterad i lynnet. Vid 9 får jag ”tillåtelse” att åka och jobba. Jag gör det, kämpar som en gris hela dagen med diverse och jag får tom ett mess av LG efter arbetsdagen att han verkligen gillar att jobba med mig, Det kändes samma för mig, jag njöt verkligen att jobba. Men det kommer visa sig vara ett idiotdrag!

Iaf så kommer jag hem, hade velat åka till FaHa, men det blir inte av utan kör på i hög fart med diverse sysslor. Lördag så får P sovmorgon till 10 (Mi kommer in och väcker mig runt 7) och innan hon kommer ner har vi gått ut då jag än en gång bara känner olust.

olust att träffas, olust att prata, olust att tjafsa, olust att just då ses!

När vi senare kommer in så börjar jag baka bröd med Mi, de andra är på 2:a vån och när jag precis är klart kommer Mo ner och frågar när det blir mat. Jag kokar nån millisekund men sätter sedan igång med det.   Vid maten vill jag inte äta samtidigt utan gör allt för fördröja det bla en ingefärashot.

Samma proceduss följer, jag städar röjer och hon tar hand om barnen även om det blir mycket tv, men med en god anledning då hon själv inte känner sig helt frisk från influensan.

Men efter de lagt sig så tar jag bilen och åker till FaHa iaf, jag orkar inte vara hemmavid.  Däruppe får jag en social pratstund, inget vidare djupt åt nåt håll men då var en ny kille där som jag känner via Amo så det kan vara därför.

Var hemma halv 12 och kände mig inte ens välkommen.

Söndag, sov länge, frukost men efter det fick vi prata, nästan ostört i 20 min.

Det visa sig att det där jobbandet var otroligt dåligt av mig, och nu i efterhand kan jag bara hålla med då hon inte alls kände sig frisk. Men att ligga att titta film i en timma (vilket hon gjort de flesta andra dagar) på torsdagar var tydligen inte bra fast hennes mamma kom förbi och höll sällskap.

Då var jag världens sämsta man för jag lovat dyrt och heligt att inte göra så igen, att sätta jobbet före hennes mentala hälsa. En aningen magstarkt dock, med en uns sanning i det.

Men med det ekonomiska sitvation vi har så är alla pengar viktiga, hon ser det inte alls på de sätt och det vet jag. Hon kommer aldrig se/ känna på det sättet förrän jag är borta.

Och på tal om det då….det är därför jag sitter här kl 00:02 och hör Mo prata i sömnen och mi hosta.  Jag har nog aldrig sett henne så säker på sin sak att jag är skräp.  Att jag bara bryr mig om mig och mitt jobb, och frågan är om jag nånsin kommer övertyga henne.    Är det ner till detta allt kokat ner efter 14 år tillsammans, en jävla jobbdag!?!?

Hon sa själv ”att jag väljer att vara kvar här med dig” fast mina svordomar och muttranden över div småbestyr.  Jag hade gärna oxå gett fan i alla mina småbestyr, men samtidigt så förstår jag inte vad som är så svårt att öppna en dörr och slänga skräp ist för att låta den ligga kvar på bänken jämte dörren.

Jag börjar räkna på lånen för att behålla huset, att byta ut den 6 dgr gamla bilen, att tömma alla konton för att betala av så mycket av lånen som möjligt osv osv.    Jag tvivlar jag kommer sova särskilt gott inatt för det var nåt hon sa mer imorse:

”jag har sovit rätt gott ändå fast dessa tankar”

Oddsen är att träffat en ny är runt 25%, oddsen att det är helt färdigt här skulle jag önska vara 0% men för varje sådant här gräl går det upp rejält och detta är 3:e på kort tid där jag främst framhåller att JAG aldrig får någon kärlek av henne.

Varken lust eller så enkelt som en oväntat kram. Att ge varandra en godnattpuss är inte ett tecken på att fortfarande älskar dig utan mer av en artighetsgest i ett förhållande och att man inte ska lägga sig osams.

Jag kräks inombords av tanken redan och jag mår så sjukt dåligt över att det kommer ta dagar innan vi ens hinner prata om detta. Jag hade velat be henne bara bestämma sig, för denna känsla av osäkerhet tror jag kommer få både magsår och sömnbesvär av. Jag måste sova nu, men vet inte vart jag ska parkera mina tankar. Detta var det bästa tillfälliga ställe jag kände av. Samtidigt har jag nog ingen rakt av som jag skulle kunna berätta detta för, just denna känslan eller oron.

Jag lovar att återkomma inom en vecka med en uppdatering om det här för som sagt, så här jävla illa har jag sällan känt mig.

Kommer nog att le stort när jag läser igenom detta om nåt år, men känner verkligen att jag borde skriva oftare här. Men 2021 BF så unnade jag mig en sjukt bra dator som kommer nog  göra skillnad på detta. Just nu hade jag tänkt se på Lyrro (yrrol 2 typ) men lyssnar samtidigt på ett program från Riks i lurarna så då kan man ju försöka göra en 3:e grej.

puhh, några timmar senare och en galet besviken människa. Inte bara från filmen som var ett bottennapp förutom en kul scen med Liberaler där man lekar med varandras fördomar.

Sedan skulle vi sent om sider prata lite allmänt innan vi somnade, vad vi vad tacksamma började det men det slutade med småskaligt krig där egentligen bara fick negativt mot mig.   Jag anser inte hennes nya ”väg i livet” något bra, jag berättar inget när jag mår dåligt, jag misstolkar henne medans hon alltid känner rätt när jag säger något som hon inte tycker jag menar. En jävla soppa där jag än gång funderar vad som händer.

Är det detta som på riktigt är en 40-års kris, att man inser mer att vad fan va är i livet? Var detta meningen, var det den här vägen jag tänkte när jag var 24 år och odödligt?  Förmodligen inte och jag hade absolut inte velat vara i samma situation som varken LE eller CA även om jag kan avundas dom ibland.

Ska man behöva speca ner vad man har så man kanske ska vara mer försiktig för det är galet många som förlorar samma sits som jag som legat bättre till.

2 friska barn, en sambo som säger att hon älskar mig, ett bra jobb, en stundande karriär, gott ekonomiskt ställt även om jag alltid tror att Hin Håle står vid min säng varje morgon för att tömma varendera slant jag äger.

Jag har vänner, en familj som dock gärna vill ta avstånd från mig, men som kommer få äta upp det med hull och hår inom en snar framtid.

Så va gör jag….är jag uttråkad eller är jag bara en oerhört osäker själ som aldrig vågar hoppa utan livsförsäkring, rem, extrarem och ett evigt sökande efter den bästa remen?

Tragiskt, ska jag börja leva nu?

Då var man här igen, oftast känner jag ett sug att skriva när jag är i något slags högoktanigt humör. Så jag börjar på det värsta….

Igår var det nämnd och vi inkom med ett IÄ om trafiken kring skolorna, jag skrev grovtexten och A snyggade till det rent formellt.  Jag hade en bra och väl genomförd dragning tyckte flera, men till slut så yrka de avslag. MKD var med oss och jag hoppas vi kan kämpa vidare med denna fråga då det är mycket som ligger här uti.  Men just känslan över att både lagt ner tid och kraft och är genuin orolig lämnar en unken känsla. Är det pga av att det är vi som tar upp frågan, måste det ske något innan Zo får upp ögonen?  Efteråt blev jag kontaktat av SA som kom med en hel del kritik. Försöker att sätta mig in i den, men har svårt så det blev lite tuff snack.   Summan är att man måste stålsätta sig lite när man har kämpat för något ärende och lagt mycket kraft, att de kan gå upp i luft ibland. Det är en sak man bara får lära sig.

Så för nån vecka sen var PA äntligen här och tejpade vår vägg, en oerhört skön känsla där ett par ton släpptes från ryggen. Efter att vi fått skjutit på vårt projekt till våren så fick vi en deal med ställning och en hel del jobb som vi gjorde själva ist så det blev oerhört mycket billigare.  Jag och WNy rev ner det mesta, sedan fixa jag och Par en hel del småsaker som var en fröjd att göra.   Nån dag senare satte jag PA & Da upp ställningen och 2 dgr med att sätta upp de mesta av sidorna och sedan gjorde jag det sista själv.

Efter första sidan var klar så kom ett gäng vänner och vi drack ”ställningsöl” längst upp. Det var en fantastisk mysig kväll som avslutades inne med en god rom.

Sedan fick jag även uppleva att vara med om det första spadtaget som styrelseersättare. Lite småmesigt evenemang, men då är gjort.

Sedan var det ju tänkt att jag skulle göra min sista Hv, känslan var oerhört skön att gå in och ha detta i ryggen. Och det började grymt med ny grupp och en chef som jag respekterar. Dessutom fick jag med mitt vapen så allt var strålande. Ingen onödig stress och vi fick komma ner och bygga oss en oerhört fin förläggning. Sedan en bra övning där jag ser mig själv som en stark jävel som har oerhört pannben. Kändes som jag är ett aktat namn oxå. Sedan fick ajg 2 nya soldater som jag fick lite ta hand om och det fick jag otroligt feedback på efter dagarna. Men på vägen hem så snackar jag ut om nyheten, den small rejält. Och vi fick en fantastisk pratstund där inte minst äldremannen gav otroligt råd. Han berätta hur stolt jag måste vara och vilken enastående stridskamrat och soldat jag är. Det kom tårar och samtalet fortsatta i nära Duga mening. När vi senare anlände hemma så berätta jag det även för PC & KC. Både hade samma mening och sa rakt ut att det här går inte. Jag förklarade min syn, men de kom med flera lösningar. Jag är så oerhört glad över dessa 9 år och alla de vänner och saker man fått göra. Har ännu inte pratat ut med P om det, men hoppas göra det snart och kunna lägga det på is nåt år iaf.

Sedan över till det roligaste om min nya hobby, inte visste jag att det bara krävdes en ny cykel för att finna ut fler vägar att kunna träna och må bra. Mtb till jobbet i snitt 3dgr i veckan sen semester och förra veckan var jag på Rya åsar och körde med ett 20tal andra nördar. Det var askul,men samtidigt lite galet att sussa nerför 100m brant backe med folk framför och bakom och genom vägar med rötter och stora stenar.

Nu ligger Ch under oxå och funderar att sluta titta…Gutår!

Ska starta i ett rasande tempo att än en gång konstatera att:

1. Jag måste skriva av mig mer här, kanske lägga in en fast datum varje månad?

2. Jag har genuient svårt att förstå en del människor, visst kan jag tänka fel i en del ärenden men om man jämför med en del så har jag nog Ola Wong Moment rätt ofta

3. Min far har iaf försökt anstränga sig, men är samtidigt en oerhört lättkränkt och lättlurad man

Ok. 7/7-21 coolt datum med massa som hänt. Steffo slapp få 175 mandat emot sig och blev statsminister igen. Detta är rakt ut tragiskt (undrar vad jag tänker om 10 år), men jag har både känslan och tanken att det kommer bli ett grymt val 2022!

Har sedan 2 veckor tillbaka haft en sjuk knepig svacka med otillräckligt sömn, i nästan 7 dygn gick jag från att rulla runt, gå upp och SE KLART en hel film för sen rulla lite till. Jag var ett lik, P hittade några tabletter som hjälpte den 2:a natten iaf. En andleding som själv vill tro är detta sjuka tjöt om covid och vaccin. Och idag så fick jag nog själv en slags uppenbarelse varför jag är i botten emot vaccinering.

I början av Vac så postade Marcus O en story om att barnmorskor norrut inte ville ta sprutan. Detta resulterade i den värsta kampanjen för dessa stackars människor som ville låta bli att ta detta. -De ska avskedas och aldrig få jobba med människor igen osv osv.  Ett sjukt drev mot vanliga människor.    Är detta vad vi för alltid kommer leva med nu?

Du är antingen med oss eller emot oss.

Sjuka samhälle där vi direkt kastar skit på en annan om den inte håller med oss.

Idag läste jag första gången om lambda varianten…det rullar på med knepiga namn, vad gör vi när grekiska alfabetet är slut`?    Själv är jag som sagt inte alls säker på nåt, bara mina barn slipper ta det men jag själv och P lutar att låta bli att ta det alls.  Vi får se vilket hatstorm det kan bli, men magkänslan säger att vi har rätt om det här oxå. Eller ikke…

Igår måste jag berätta oxå att min vän Martin från traLys kom förbi och vi prata som vanligt börs några minuter. Sedan såg han att jag hade på mig en Hemvärnet tröja och fråga varför….

-Jag är med i det  – Jaså, det med? Hur fan hinner du med allt?     Sen fortsatte vi prata till vi kom in på regeringskrisen….

-Ja, jag behöver ju följa med då jag är med i det själv.     -Va, är du politiker oxå???  Du slutar aldrig att förvåna!!

Ett härligt varmt samtal avslutade han med att vände sig om och säga:

Tur det finns sådana som du!

Backa nån vecka till så var vi i stugan än en gång med mina päron, lika intressant som alltid.

Jag kom ner först på tisdag lunch då jag hade ett förmöte på måndagen och skulle ha kf på onsdag.

Kan väl skriva hur mycket som helst om de 4-5 dygnet vi var med dom, men ett par stolpar:

1.  De var den bästa veckan på de senaste 5 åren, så vi börjar ändå positivt
2. De har alltid så bråttom till nästa moment, är vi iväg nånstans så hinner vi aldrig ”göra” nåt utan vi vill bara hem.  Detta är sjukuppenbarelse då jag själv ofta har svårt att vara i stunden och så fort jag kommer till en lekplats så vill jag nästan bara därifrån ist för att njuta av stunden där! Nåt jag absolut vill jobba med under året/åren.
3. De lovar mycket i förväg för mina barn, mest Mo, men tycks inte hålla det. Hade velat ta det mer, men får ta det vid ett senare tillfälle.
4. De är gamla ja, men det känns ändå som de ofta klagar på att de inte orkar just med våra barn.
5. Det är tragiskt att man nästan måste be dom att leka med barnen, då det alltid ser sig själva först.

Kort sammanfattning som ändå går vidare som ett positivt steg uppåt.

Imorgon är det Mo sista dag på fsk, sedan sommarlov i 5 veckor tills vi börjar på skolan. Jag är oerhört stolt över honom och tycker det ska bli minst lika roligt att han ska börja där uppe som han själv. Han är lite nervöst för de större killarna, men han behöver gå igenom det provet och växa till sig.  Smartnessmässigt är han redan där, men han måste båda våga ta plats, men oxå ge plats.  Det senare har vi jobbat med mycket och fick beröm på vårt utvsamtal om honom i maj.

Nu har jag resant huvudet på en hel del tankar även om det finns massor kvar, men nu ska jag bli bättre här!  Det här är min meditation.

Gutår!

Nu har vi kommit en bit in i detta år och tänkte skriva av mig.

Sitter just nu på ett styrelsemöte och funderar över diverse citat om grisar.

Det senaste som jag måste få skriva är väl att Mo fått tag i ett par skridskor och åkte för första gången i söndags och det tog oväntat kort tid innan han själv staplade iväg. Fantastiskt att se och främst stolt över han vågar ge sig iväg själv och har en vilja att lära sig och att kunna själv!

Än en gång så är snabblärd på både fysiskt och psykiskt , som jag pratade med mamma idag som han fick på sin 2-års kontroll:  -Oftast kontrollerar man kroppen eller språket men Mo gör båda redan. Det är unikt och jag har aldrig sett detta!

Så efter detta så snackas det mycket skridskor nu, så igår hämtade jag ett par nya från Jonas B och sedan åkte jag själv och skulle köpa ett par grillor. Efter en extremt lång förhandling så köpte jag såklart de dyraste han tog fram under tiden. Så jag hoppas att dessa ska vara med mig många år!   Nu ska jag bara lära mig att åka oxå!

Vad har hänt annars då?

Extremt lugnt på fadersfronten efter att ha gjort valet att minska hans inlägg och att det inte syns.

Jobbet likså, extremt lung. Nästan läge för en ny permittering kanske? Dock ska jag få lite nya arbetsuppgifter nästa vecka av Sofia så det kan bli ett lyft.

Hemma, nja Mi är inne i någon förstadiefas till 3 år, men MO är duktigt och lär sig extremt mycket. Vi spelar schack, Rayman och Mexican Train.

Nu var ett virrigt möte slut så jag ska värma upp mig lite!

Tjing

nytt år då, nya möjligheter..gud vilken klyscha.

Men efter att precis ha avslutat ett samtal med gode Carl så tänker jag en del om 2020.  Covid-året

Året då alla lärde sig tvätta händer, tänka mer på sina äldre och att man kan semestra på hemmaplan.

Personligen tänker jag tillbaka att de 2 första månaderna av året var jag föräldraledig och mådde som sämst i mitt liv.  Inget var bra, jag kände ett enormt tryck att jag behövde komma till jobbet och få rutiner.   Jag hann vara på jobbet 4-5 veckor innan vi blev permitterade i 6 månader. Nu i efterhand så minns jag knappt att jag har gjort det. Men jag fick studerat makroekonomi även om det blivit väldigt segt med tentor osv så jag inte är godkänd än, men är ändå glad att jag gjorde det och fått lärt mig massor.

Myntet ramlade ner ordentligt när jag hittade Åbo universitets lektioner på youtube, så jag hoppas ändå att kunna tenta upp nästa år.

Politiken har ju satts lite på kant med digitala möten, men både mitt långa anförande i grundskolenämnden i år på kf budgeten med den fantastiska respons jag fick av både vänner å partikollegor.  Och sedan att jag i grn fick igenom 2 av våra yrkanden!  Det är så galet stort!

Det som mer har varit på tapeten annars är mitt börs intresse har skjutit i höjden och enligt nordnet har jag gjort nästan 120 affärer i år.

Med en suverän utveckling på 57,57% på helåret så är det bara att sträcka på ryggen och med en fin vinst på över 147K! 

Så barn, politik och börs är mina ord för 2020!

Får skriva mer en annan dag, är sååå trött efter en underbar nyårsfirande med svärföräldrarna.

Det jag minns är att Mowitz orkar hålla sig vaken till halv 2 och han vann Mexican Train!

Ja, hur börjar man det här igen då…jag har ”träffat” en psykolog för första gången sen mönstringen. Det var oerhört upplyftande att få prata med någon som kan se på din problem utifrån och försöka ge lite guidning. Efter de 30 min via en video APP kände jag mig iaf hoppfull. Det kändes bra och att jag har iaf en slags utväg till en smidigare vardag.   Kortfattat kan man säga att jag ska acceptera mina känslor, blir jag arg så jaja det blev så denna gången, nästa gång ska det bli bättre. Ist för att känna ångest att jag blev arg ex. Och det har än så länge gjort en rejäl skillnad, det känner jag själv.

Och det andra är att jag faktiskt ska börja säga nej, då jag anser att jag är lite av en Ja-sägare till mycket. Och mitt liv behöver fyllas av annat än massa åtaganden.

En av de punkterna som jag känner att jag måste snart ta ett beslut är Hemvärnet, vill jag verkligen det?  Tycker jag det är kul?  Ser jag fram emot övningarna?

Men jag behöver få skriva av en annan dag först.. Stugdag i espevik.

P jobbar, Mi är lite snuvig men får efter att förklarat situationen på vår sida att deras kusiner kan hjälpa till med passning. Vägen dit och så går bra, börjar jobba i ett rasande tempo då jag är där för att arbeta – inte för att tjöta skit. Farmor tar hand om dom till en början, men tar inte lång tid innan de är helt själva och hittar godis i en ryggsäck. Blir både arg och besviken, men kämpar vidare.  Timmarna går och jag ber någon sätta fart med maten, det blir inte riktigt av så jag själv börjar. Känner mer och mer att det bubblar och att jag är uppriktigt utmålad som ett jävla får i den här hagen. Nästan ingen samtalar med mig på ett normalt läge.

Efter grillningen blir det ändå lite spontan fotboll och avslutas på ett ok sätt, även om jag förmodligen inte utbyter mer än ett dussin meningar med mina päron.  Men väl hemma på kvällen när P ska läsa för barnen berättar Mo att han tyckte det var tråkigt idag då ingen lekte med honom.

Först tänker jag inte så mycket på det, men ju mer jag tänker på det desto mer inser jag vad en 5-åring faktiskt säger. En förälder har lovat mig att barnen ska ta hand om/leka med mina, men struntar i det. Samma familjs pappa har nu blockat mig på Fb.  Slump?   Jag kräks när jag tänker på detta och vill så gärna bara bryta.

Just nu är jag inte psykisk stabil för att göra det, men det känns oundvikligt. Inte minst de 2 dagarna efteråt då jag mådde förjävligt.  Detta var sista gången i år som jag träffar dom har jag lovat mig själv!  Jag måste se till att jag själv orkar med det här innan jag ger mig in där igen!

Jaja, in å plugga makro med mig nu och förberedda ölprovning!   Gutår!