Inskolning…

Så idag kom dagen D då jag följde min son till dagis för att skolas in.  Nervös som få var jag och dagen började kaosartat med att gå upp allt för tidigt, pillerburkar utan lock som flyger och en son som inser att han gått upp för tidigt och vill inte äta eller göra något.  Som tur var kunde vi lägga oss efter frukost och få 20 min effektiv powernap.

Med välpackad ryggsäck gick vi bort och dagen började bra, men fick ändå ett par knepiga vibbar av pedagogerna, de verka lite passiva och pessimistiska. Väl där kände jag mig som en katt bland hermeliner och det kändes mer än en gång att de inte tog mig på lika stort allvar.

Jaja, fikat var över och ut och beblandas med massa andra ungar, de enda 30 sek som jag kände jag kunde släppa M ur sikte så slog någon unge honom med en kratta..satte mina svarta ögon i ungen och tänkte att såhär är det väl.  God lunch iaf och sen hem på en skön promenad.

Men tillbaka till förra inlägget…idag bröt jag ihop totalt. Grät 2-3 ggr över att jag känner mig….inte stressad men pressad av MIG SJÄLV att få saker å ting gjorde.  P kom hem vid 17 och då gav hon mig fria tyglar, tack du underbara sambo, så då gjorde jag klart med en diskmaskin, fick måla en del av fasaden och skicka iväg ett par viktiga sms.

Någonstans där så blev jag nöjd och kunde sätta mig i solen och njuta av livet, men varför denna hets….livet tar slut nån gång och det vore ju kul att hela tiden ha saker att göra…HAHA

7 min kvar av denna helvetes dag som nu däremot ska avslutas med att se Chelsea premiärspela i årets PL och knäcka en 120kr Magnumöl och NJUTA av stunden!   Gutår!

Satan vilket uttjötat ord

Stress…jag blir bara trött när jag hör ordet.

På riktigt, vad händer med hela moder jord, eller åtminstone Europa då.  Stressade människor överallt. Vad springer man efter, vad är det som väntas i nästa rum som man så desperat måste finna?   Graal?

Själv har jag kanske kommit på att jag är likadan, eller iaf en del av mig, men det är därför jag ska skriva av mig här nu för att se om det finns någon självklarhet som jag missar.

Jag är stressad eller iaf vill få saker gjort FÖR ATT det finns så mycket saker att göra.  Att vara hemma med min son tar så mycket tid som jag också vill lägga på annat, men jag måste ju självklart prioritera.  Och det gör jag, han kommer först så gott som jämt, vi har lämnat bort honom ett helt dygn en enda gång på 1½ år.

Medans bekanta dumpar bort ungen så ofta det går för att få lite egentid, och ja nu i efterhand så kanske man borde det lite oftare. För äktenskapet blir inte lyckligare av att när man väl får en timma över i sitt liv så vill man gärna ha lite egentid med bara en själv.

Det låter så oerhört jobbigt detta, och det klart att det är men det är samtidigt en välsignelse.  Jag har blivit pappa, jag är född i ett ”rikt” land….som då sakterliga går åt helvete men ändå.      Det är inga krig just i den by som jag bor iaf, kunde ju bott i Malmö, Norrköping eller Sollentuna där snart alla skjuter på alla.

Oavsett så har jag hela tiden min närmaste tid späckad, eller om jag får 30 min över så har jag en lista med saker jag kan börja bocka av. Även om jag får en dag och kan bocka av 3-5 punkter så kommer det dagen efter upp 8 nya.  Med ett hus, en sambo, just nu 6 katter, 2 jobb, 1 bil och för många fritidsintressen så håller det inte med 24 timmar per dygn.  När man dessutom blir intresserad av precis allt och vill börja med photoshop, kanske testa seriöst boule, bli vardagsbrandman eller politik så blir det genast rätt mycket och jag har oerhört svårt att avsluta något som jag just nu oxå håller på med.

Korkat att inte ta till sina barnlösa år att göra mer, fast ändå fick jag enormt mycket gjort då med men men. Samma sak gäller när jag nu ska gå igenom massa gamla dvd filmer å böcker. Har jag inte läst eller sett filmen så kan jag nästan uteslutande inte slänga eller gömma bort den.  Jag måste ha sett å läst allt.   Vettgirig, jag vet.

Men hur ska jag ta mig ur det då?  Var ska jag börja, avsluta något annat innan jag hoppar på nåt nytt….ja smart men oxå tråkigt och svårt.    Jag vill så mycket, men måste bara inse att jag har begränsad tid.

Men i det läget så blir jag stressad eller känner att jag måste få gjort det där innan dagen är slut eller åtminstone fixa till köket eller tvättmaskinen.  Jag måste få ett eget godkänt betyg av mig själv för varje dag jag lever att jag åtminstone har gjort nåt för mig själv eller min familj.

Nu är det mitt i semester där jag egentligen bara vill tvätta å måla om fasaden och bygga ut växthuset innan jag kan ta ”semester”.  Men jag måste väl oxå kunna ta semester en dag, och nästa kanske jobba?

Gårdagen var en liten knäpp till mig själv, och detta tog min sambo upp så jag ska tänka efter mer nu och försöka sänka mina ”krav” på vad man behöver göra varje dag för att vara lycklig!

Nu ska vi avsluta, äta lite och snart börja ladda inför EM-Finalen!

Pappaledig v 3 samt ett oerhört energigivande samtal

Så då var det dax, min efterlängtade pappaledighet i nästan 5½ månad med bara mig och Mowitz.

Är inne på vecka 3 nu. Den första veckan började strålande med underbart väder och egentligen bara mat, sov, promenad x2-3 per dag. Första veckan var jag ändå väldigt trött men oxå nöjd att övergången från mamma gått relativt enkelt.  Vecka 2 var värre med sämre väder, sjuk Mowitz och allmänt mer tjafs på smågrejer mellan mig och damen.  Helgerna bara flyter iväg, men ser man tillbaka så är vi ändå rätt effektiva.

Torsdag vecka 2 åkte jag ut till mina föräldrar.  Först för att göra några fler utflykter med Mowitz, men oxå för deras chans att umgås med honom. Väl där var han rejält blyg och enormt pappig, vilket kändes på ett sätt helt fantastiskt.   Blygheten hängde i lite väl länge så mina tanker for iväg.

Varför har vi inte åkt ut mer hit under Mowitz första år….fast ännu mer….varför har inte dom kommit mer till oss?   En rätt tuff fråga som fick mig att börja tänka ännu mer, visst dom har längre att köra än damens föräldrar, men de åker kors & tvärs för alla andra barnbarn.

Hoppas verkligen det blir ändring från deras håll främst, för väl där så kändes det mer påtvingat än något roligt. Hur fan ska man knäcka en sån fråga till sina egna föräldrar?  Jobbigt, men jag ska ta min del och åka ut till dom varannan torsdag för att visa att jag vill ses iaf.

Vecka 3 då, nja 2 dagar in har varit de 2 tuffaste.  Enormt gnälligt och mycket trånande efter mamma, vilket har varit det vanligaste ordet känns det som. Dessutom spelade man bortamatch i snö igår så utvilad är ett begrepp som känns enormt långt borta.  Men idag somnade han väldigt gott iaf när jag läsa Emil för honom vilket gav mig ett stort leende på läpparna igen.  Annars har jag tänkt för mycket om hur jag är som pappa, blir väldigt lätt arg när jag sovit lite…som jag gör för jämnan nu.  Måste skärpa mig!

 

Men till nåt enormt mycket trevligare!

För 2 veckor sen var jag på en audition för sommarjobb på systembolaget. Har nog aldrig haft ett bättre självförtroende inför en frågestund, som kan säga detta var.  Det räckte dock att se på de övriga 23 som sökte jobbet att jag var redan klar.  Väl på diverse frågor så flöt det på enormt lätt. Inte ofta man har den känslan inför någon sådant här stort. Gick därifrån med känslan att här är jag i box!

Och så i fredags kom äntligen samtalet….jag fick komma in och nu i efterhand så har jag hört att jag var deras nr 1 och sålde in mig totalt!   Så den 7 och 13 juni är det utbildning och sedan jobbar jag 2-3 dagar i veckan under den tiden Petra är hemma på semester.  Hoppas på fler tillfällen så mamma/pappa eller svärfar kan ta Mowitz någon dag här och där.

Men sen igår kom nästa lila bakslag, vilket de ofta gör.  Berättade den goda nyheten för Handels och eftersom dom känner mitt företag lika bra som jag nu, så tyckte hon jag skulle be om lov för att få ta extrajobbet.  Klumpen i magen kom och jag mådde kass.   Idag fick jag äntligen iväg mailet till min chef efter en timma med finjustera å ta bort.     Svaret lät inte vänta på sig, som tur var, och var oväntat positivt så det ska nu gå vägen.

Ska ringa chefen på bolaget imorgon och berätta den glada nyheten!

 

Men nu ska jag få 30 minuter egentid…..det kan bara bli bra!  Puss & Gutår!

Lost?

Fredagkväll, 1 April…ingen har varken försökt lura mig eller ens försökt bli lurad.   Ytterligare en dag på jobbet där folk bar vill hem och aldrig mer sätta sin fot inom de 4 väggarna nåt mer.  En obehaglig känsla av att folk totalt skiter i vad som sägs eller görs, men kämpar ändå på som pickande höns med tron att under 1 100 meter grus så kanske det finns ett korn att äta. En bekräftelse att man åtminstone ha att man försöker.

Denna veckan har jag fått stå vid maskin, som min naprapat och läkare nämnt att jag absolut inte ska göra. Men vad gör man inte när man en total blind människa i sin omgivning?   Iaf så tänkte jag ska jag nu få stå vid maskinen så ska jag fan visa dom.

Måndangen var vi ledig men redan under tisdagen kände jag att jag hade nåt på gång, dagen efter slog jag dagsrekordet redan vid lunch. Pulveriserade det gamla rekordet med 1025 från tidigare 768.  Veckan flyter på och idag, på en 4 dagars vecka, slår jag även veckorekordet med 2220 kg mot 2125.    Ett långt skinande finger mot de som hycklar och hånar mig.

Men får man nån cred, får man någon uppskattning eller som de tidigare rekordmakare har fått….en bilbiljett?   Näääää, för fan det var väl jag som gjorde så nån måtta får det väl vara.

 

Det andra stora som jag vill berätta var att jag har en diskussion med en kollega om hur jag agerar i vissa situationer.  Jag köpte en del han sa, men kände samtidigt obehag av det han tog fram som bevis. Det kändes inte helt rätt och i min värld uppmärksammade jag det inte så.   ”Jag är drivet och hjärnan i produktion”.   Efter en stund diskussion blev det direkt jobbigt och jag gick därifrån med gråten i halsen.

Jag känner igen tecknen, kan börja gråta för nästan vad som helst…fast 90% jobbrelaterat då.  Kom hem och fundera länge, fick ett överdrivet långt försök till förlåt med förklaringen att han verkligen inte vill att jag ska sluta.   Det är ungefär det enda jag tänker på just nu, ska jag orka vara kvar eller dra innan det blir värre?  Denna man lovar guld och gröna skogar som det låter nu, ska man vara kvar på ett företag som jag vet är hatat av mer än halva företaget, samt vars rykte sprider sig för varje dag?  Personer på så fel platser att de har skärt upp sådana sår som tar år att reparera?

Jag kommer gå på pappaledigt om en vecka, mer om den paniken i nästa del, men jag kommer följa med på jobbet vad som sker och har sagt att har det hänt några stora förändringar fram till semester, då är det bara ut som gäller.   Har redan börjat lägga ut krokar lite här och där.

 

Ok, pappaledig….i 5½ månad.  En vecka kvar på jobbet innan detta äventyr startar.   Jag var beredd, nu är jag det inte.  Vet inte riktigt var jag ska börja men känner mig enorm novis på detta uppdrag.    Både i att försöka lugna ner mig och konstatera att dagen går ut på att mata, ut och gå och potta.  Allt annat är vid sidan av.  Just nu är funderar jag mest över mitt humör eller hur mitt huvud ska orka när han frenetiskt skriker och det enda i världen som kan trösta är ett par tuttar. Det har jag ångest för redan!

Men det enda jag vill är att alla dessa farhågor som jag kanske onödigt målar upp, ska bara försvinna ner i det omedvetna och bara låta livet gå. När jag var sjukskriven 100% tidigare i år så kändes det fantastiskt att vara hemma och se hur han utvecklas och lära honom nya saker.

Det kommer gå bra, men som den anka jag ibland är så undrar jag över vart livet tar mig.  Just nu så vaknar pojken i rummet brevid så nu är det dit jag far. Gutår!

Sjukskriven

Oj, detta var länge sedan…

Fick äntligen min dator att installera windows 10 efter väldigt mycket bråkande med uppdateringar och dylikt.  Väl där så börjar jag kolla gamla hårddiskar med härliga minnen med bilder och även dokument…där jag hittar min länk till denna blogg och jag mindes mitt inlogg och lösen.  Inte pjåkigt!

Men livet just nu…ja det går att önska sig mer. Vi tar dom lätta bitarna först!  Mowitz, min fantastiska son växer och frodas. Går redan som en gud efter 11½ månad. Ställer sig upp själv, säger vissa enkla ord som mamma och mjau.  Aldrig trodde jag en sjukskrivning kunde vara så nyttig att knyta an ännu mer med honom.

Vår sydväst fasad på huset är dock helt röten och efter 50 samtal och bud, offerter från 6 olika hantverkare så har jag nog träffat rätt och ska upp det sista samtalet idag innan vi spikar att vi börjar riva ner fasad de närmaste 2 veckorna.  Ett stort och dyrt projekt som är främst tråkigt men nödvändigt. Klart det går tusen tankar genom huvudet om de hittar några fler fel under fasaden eller något annat.

Jag har tänkt på min tid hemma att jag är alltför engagerad i väldigt många bitar. Jag har:

  • Ölbryggning med ölprovningar
  • Extrajobbet på Factory och Bishops, dock väldigt under isen just nu.
  • Hemvärnet, som har många övningar och eftersök och alltid nåt som händer med aw och liknande
  • Politik, har börjat gå på öppna hus för att fördjupa mig och se om det är dett parti jag 100% kan stå upp för
  • Facket, har blivit fackrepresetant på jobbet och brinner för att lösa världens mest knepiga arbetsmiljö
  • Folbollen samt sitter med i fotbollsektionen.  3 tillfällen i veckan samt hitta på diverse aktiviteter.
  • Forever, vårt extra företag som vi hoppas kan bli nåt heltidsjobb.
  • Pokerklubb, har tankar att dra igång en pokerklubb men det kommer nog läggas på is.
  • Order, blivit inbjuden till en herrklubb/order som jag kommer både brygga öl till samt bartendra i framtiden.

När man läser detta så är det rätt mycket förutom vara småbarnsfar och bo i ett gammal hus som behöver en del omtanke.  Får se vilka som kommer på stryka på foten i framtiden men något blir det nog.

Men tillbaka till min sjukskrivning och varför…eller det jag tror är orsaken iaf.

Orkar inte ens skriva företagets vidriga namn men det ligger i Borgstena.  Det styrs främst av en man som har enorma problem med människor, egentligen ska han absolut inte ha med sorten att göra överhuvudtaget.  Han är mästare att få en känna sig liten, värdelös och inte alls värd att ens gå i hans fabrik. Detta genomsyrar hela företaget så de marionetter som han har som chefer tar sig an samma form.  Man ska inte må bra där, man ska bara jobba helst hårdare å hårdare till man knäcks…då tar vi in en ny.     20 medarbetare har fått sparken eller slutat under de senaste 2 åren.  Misären fortsätter, det kommer aldrig komma upp i hans huvud att det är han själv som är grundorsaken till allt detta. 5 personer har gått in i väggen under dessa 2 år varav 1 har fått sluta pga av just att man inte klarar av företaget.

Varför jag är sjuk, det beror främst på att jag engagerar mig så förbannat mycket och blir som även nu, tyvärr ofta arg och förbannad på orättvisor och rena idiotiska påståenden.  Man beter sig rent av barnsligt och jobbar mycket med ”alla mot den som yttrar sig fel” principen.  Att om någon anser att många kommer till jobbet sjuka så motarbetar man den som säger just detta istället för att motarbeta dom som kommer sjuka till jobbet.

Eftersom jag själv är den som oftast inte kan hålla käften så säger gärna emot om jag anser att något är fel. Detta är oxå en attityd man inte gillar eftersom man har enormt svårt att ta en saklig diskussion på en normal nivå. Flera ggr har det gått över styr med larviga pajkastningar och högt tonläge.  När jag ställer mig längst fram i leden och tar upp en fråga som inte ens är min egen och för fram min talan åt en annan person så händer oftast följande:   först så blir chefen lite förnärmad och självklart kan inte tycka/känna så och att jag ljuger. Jag får då försöka förklara vad jag tror denna person känner medans denna person själv står med mössan i handen och aldrig säger ett knyst. Till slut så faller oftast allt i en ointetsägande diskussion att vi inte gör något åt den.

Jag måste numera tänka mer på mig själv och skita i att andra mår såpass dåligt och är såpass fega att det själva inte kan stå för det dom klagar på i korridoren 5 minuter innan mötet. Det är den tanken jag får ta mig in efter denna sjukskrivningen…som nu blev 2 veckor längre men då bara på 50%. Detta är min näst lägsta sjukskrivning någonsin efter min 9 veckors ss efter min hjärnskakning…som även  den är delvis skyldig till denna.

Ska försöka skriva av mig mer då det ger mig en inblick av vad jag verkligen känner och inte behöver tänka på vem jag berättar min historia för.  Tragiskt men sant för allt för många människor i världen idag.  Hoppas att kunna återkomma inom en vecka och se hur utvecklingen går. Tjing!

Husägare!

 

 

Jag skriver allt för ofta för mitt eget bästa tror jag.  Jag känner att jag skulle behöva skriva av mig minst en gång i veckan över mest negativa saker, för att få de ur mig.  De positiva vill jag ha nära mig.

Men jag kan väl börja vad som hänt under december månad i år 2012.

I november fick min sambo med mig ut på en husvisning ute i Borgstena, jag ville verkligen inte åka ut så långt bort.  Men självklart så slog huset mig som en knutnäve! PANG!!  Jag blev snabbt förälskad men vägrade att ge efter…just därför att det låg i Borgstena, nästan 3 mil från Borås.

Men vi åkte dit samma vecka på en andra visning och började jobba med banker och idéer om det kunde vara det rätta huset för oss. Efter mycket jobb så fick vi lånelöfte och gav oss in i ett budkrig skulle det visa sig.   Från 100′ gick det snabbt upp det 1240′.  Jag ville lägga 1250′ men hann inte och la därför vårt max 1270′.  Bara minuter senare kom det bud på 1300′ och detta huset var borta.

Men hela tiden kändes det att det var liksom inte spiken i kistan, vi levde på hoppet länge…och det betalade sig.   En dag när jag plockar på MQ så ringer mäklarn och säger att de andra vill nog dra sig ur.  Sagt och gjort så lägger vi till slut bud på 1240′ och både säljare och de andra köparna accepterar.

Vi skriver kontrakt och det känns fantastiskt!!   Sen sätter vi fart med vår lägenhet, vi målar och tapetserar och får ut den på hemnet inom ett par dagar från kontraket är påskrivet.  Vi har en visning som gick direkt dåligt, sen tar vi en på helgen och sen rullar det på med 3 privata visningnar de nästkommande dagarna.

Igår var den sista visningen och vi fick vårt utgångspris 350′.   Just i detta nu har jag suttit med mobilen i högsta hugg och bud på 355 och 365 har inkommit. Men där tror jag det är slut. Jag är grymt nöjd ändå, 350 var mer än vad vi trodde att vi skulle få och att dessutom få en 15′ extra så kan jag lägga på mitt bryggeri.

För ett sådant är beställt från Norge och kommer till mig i mellandagarna! För nu är det nog inte så långt kvar innan man sitter i ett hus och börjar titta vart man ska ställa möbler och vad man saknar.  Känslan i kroppen är oerhört skön!  JAG vill flytta dit och börja ett nytt kapitel i mitt liv. Fast många vänner och kollegor inte förstår hur jag kan flytta ”så jävla långt bort”.  Främst blir jag ledsen…alltså jag har gjort ett extremt stort steg i mitt liv och det enda du kan göra att trycka ner i mig att jag flyttat långt bort.  SOD OFF!!

Jag kritiserar inte dig som bort som en white thrash uppe i nån villa på Hulta med det du vill ha.  Tragiska människor…..och på tal om sådana.

Jag vill inte klanka ner på någon men antingen så finns det så oerört många dumma människor eller så har inte jag fattat vad livet går ut på.  Jag hoppas bara för deras egna del att de till slut kommer underfund med hur fan de lever sina liv.  Jag är på väg att börja resan till mitt drömliv!

Eller va fan…kom med ett bud på 370′ nu då.  :-)

30 års kris?!

Detta är nog vanligaste man får höra på dagen då man går över 20 strecket och går in i 30 strecket, men varför ska man få kris då??  Man har väl knappt levt halva sitt liv om man har tur.  Men klart nu är det tiden och alla våra vänner ploppar ut ungar som det är ett måste att få gjort det innan man blir 30 så man slipper höra om ångesten på sin årsdag.

Annars har väl det mesta av 2012 handlat om 2 saker, att över Chelsea hemska/underbara värld samt mitt nya jobb där jag verkligen har fått ett blandat intryck.

Chelsea först då, laget jag följer mer och mer för varje dag som går.  Jag förklarade för min oerhörda toleranta sambo att denna säsong ska jag inte missa en enda match, hela försäsongen till minsta lila ligamatch.  Det löftet har jag så gott som klart uppfyllt, missade FA matchen mot pompey och ligamatchen mot Sunderland men med goda ursäkter.   Men just nu är det en fantastisk vår som vi går till möttes, André Villa Boas fick sparken och Di Matteo tog över!   Efter det har varit helt andra stämning i laget och Torres gör poäng i så gott som varje match han spelar nu.

Kommer fortfarande rysa när jag tänker tillbaka på 4-1 vinsten mot Napoli…Ivanovic i 105 minuten….ojojoj!

Jobbet då…ja vad ska man säga, att inte man tänker på att utbilda sina chefer mer innan man slänger in dom för en ny kund är otroligt, samt att kanske tänka på att en människa måste kunna hantera en del stress om man ska bli ansvarig….det tog mindre än 2 veckor innan kollegor sa till mig att jag borde bli chef istället.

Oerhört smickrande men samtidigt jobbigt eftersom jag är redo att ta mer ansvar och bli chef men det är jobbigt när man agerar som en och ännu inte ÄR en, det är många som blir sura av ett sånt beetende.

Nu ska jag se de sista 25 minuter mellan Chelsea – Wigan, Ivanovic har precis gjort ett solklart offside mål så jag hoppas det kommer ett par mål till nu så man slipper tjötet.

Gamla bilder och ett lag i spillror

Visst är det skönt med minnen, nåt som man faktiskt verkligen har glömt men när man ser en bild, video eller en viss bok eller film så blir man näst intill paralyserad och tänker tillbaka på den dagen då det hände.

Efter ha börjat att rensa ut mitt förråd av gamla skivor med allt  från dåligt pörr från min gode vän Aron till dokument som man ladda hem i gymnasiet om hur man lättast kom ifrån en fortkörningsbot. :-)

Men det bästa var självklart alla bilder som man inte sett på några år, från 2003-2006 fann jag 4500 bilder.  Jag var en flitig fotograf och är fortfarande för jag ser framför mig att dessa kommer jag ha en fantastisk tid med när jag är penisonär.  Eller ännu hellre visa mina barn och båda mina bragder men även om mina misstag i livet.

Det andra som hänt gör mig faktiskt sömnlös om nätterna, och bara det är ett varningstecken.  Mitt älskade fotbollslag Chelsea blöder floder. De har cancer, fotsvamp, hiv och klamydia samtidigt….och tydligen finns det ingen som har någon medicin.

Det är oerhört tragiskt att ett mästerlag spelar så dåligt men….jag älskar de ändå! Men det jag ville få säga är egentligen hur andra supportrar är när ens lag förlorar.  Det är tydligen bättre att håna då mig för jag hejar på ett lag som förlorar än våga jubla för sitt egna lag vinner.

Den enda glädjen är skadeglädjen!

Den meningen har aldrig betytt mer tror jag! Det var en tragisk tid i Norge  i somras då folk bara väntade på att CFC skulle förlora så de kunde håna mig eftersom jag oftast gick med Chelsea tröjor på jobb och på fritiden.  Är stolt över mitt lag och vill visa vad jag håller på.

För er som inte bryr er om fotboll ses jag som både barnslig och idiot men så här är fotbollsnördar! :-)

Ska ta tag i min kropp nu och träna lite innan det blir fotbollskrönika från det tyvärr tragiska VM i somras och sedan blir det del II av Svärdet & Spiran!  Ta hand om dig där ute!  Ska försöka skriva av mig mer så man kan lägga en del tankar åt sidan.

En bild är hemlighet av en hemlighet!

Photoshop lektion…

Min uppsats i Digital bildbehandling, vinter 2010

Uppgift svartvitt

Kort on bilden

Detta är en bild från min minisemester i Stockholm där jag var på öl & whiskeymässa.
Den sista dagen träffa jag en gammal bekant som tog mig runt i Stockholm innnerstad där jag så gott som aldrig varit.
Så detta är en bild på riksdagshuset sett ifrån Rosenbad.

Varför

När temat är svartvitt så tänker jag oftast lite dystert och melankoliskt.
Är det samma känslor som jag känner inför politik, vilket i sin tur egentligen är rätt tråkigt men jag tror många i Sverige tycker politik är grått och tråkigt.

Men för några dagar sen så tog mina känslor en vändning, från ett grått politisk riksdagshus till ett mer svart förhållande.
För att fatta mig oerhört kort så såg jag på en debatt på kunskapskanalen, direktsänt ifrån riksdagshuset.
Där står flera så kallade politker och diskuterar hurvida de ska rösta i en sak, och börjar helt sonika att kasta skit på varandra.
I c:a 20 minuter står en vänsterpartist och en sosse och pratar om hur man bör tänka och vad respektive parti har lovat innan valet.
Irriterat är ett milt känslouttryck jag fick av dessa 20 min, här står 2 välbetalda, tydligen folkvalda, människor och tekniskt sett bara slänger lera på varann.

Men som sagt så gjorde detta mig bekymmrad över vår värld just nu, mutor tillhör vardagen och mer för vi oss själva till sjukare värld.

Som sagt ville jag svärta ner denna bilden rejält!
Började dock med att klona bort livbojarna i vattnet för de har inget i bilden att göra.
Beskära den så tanken går enbart mot Riksdagshuset och inte mot bron eller byggnader jämte.

Sen ville jag ännu inbringa liv, ett hopp om en bättre morgondag.
Jag ville först ge vattnet eller himlen mer liv eftersom det står som en stark symbol för livet men efter mina försök inte föll mig i smaken så bytte jag tema och lät de vackra

träden få färg och liv.

Det finns hopp för framtiden men som människan förstör naturen så kanske det är den som står kvar till sist.
Jag är naturmänniska och mår dåligt var dag som katastrofer som oljekatastrofen i mexikanska golfen händer.
Men VD för BP plockar fortfarande ut sina antal miljoner i månaden.

Kurslitteratur

Än en gång så gör jag en Berättarbild och det är helt klart det jag fallar för.
Jag vill berätta vad Jag känner för just den här symbolen.
Varje fotografi är en hemlighet om en hemlighet.
Vad döljer sig där inne, vad sker egentligen i maktens så trånga korridorer.
Jag ville också ha med ett hopp eller som jag lärt mig att det som sticker ut ser ögot mest och jag tycker det passar så perfekt för denna bild.
Sen tänkte jag det som Göran har sagt att vi läser en bild, börjar från vänster och går mot höger.
Var lite därför jag beskärde bilden som jag gjorde så livet, gröna trädet, kommer först till ditt öga och sinne.
Jag ville minska röran och få fram mitt budkskap till betraktaren som den sköne Gerry sa.

Budskap

Känns som fått fram mitt personliga budskap på denna bild som är en rätt så dyster bild men som alltid finns det en gnutta hopp någonstans där ute.
Samtidigt som jag svärtar ner politiker i denna uppgift så har jag fortfarande respekt för dom.
Det är säkert ett oerhört krävande jobb där du har media överallt och vill inget mer än att du gör bort dig eller är huvudpersonen i en skandal.
Men just nu känns allt som har med politik att göra som en lång gråskala!

Sverige Vs Norge

Sverige mot Norge, Borås vs Oslo.

Det är mina tankar nu…jag har bil, vänner,lägenhet och familj hemma i Borås men jag känner mig lite mer levande, fler framtidsutsikter i Oslo för tillfället.

Har gjort mig ett namn som klingar bra i mina kretsar, inte mindre än 5-6 konkreta jobberbjudandet nu när jag kommer sluta min stilling.

Har aldrig haft behovet att bo i en storstad, är uppvuxit i en håla men jag älskar den hålan, jag skulle gärna vilja bo där när jag bli gammal, där man känner postmannen och att man lämnar in tipset varje lördag och småpratar med gubbarna i hörnet.

Det är inget jag ser ner på, som många antyder när jag säger att jag kommer från Fritsla, mitt älskade Fritsla.

Men efter 2 år i Norges huvudstad är det helt underbart att kunna välja och vraka i denna vackra stadens utval.

Massvis av pubar och restuaranger man ska hinna uppleva och mest av allt att det sker något varje helg, om det är större artister eller mindre festivalar som öl & mat festivalen i en liten obetydlig park på Grönland där jag detta året fick chans att jobba på och knyta ännu mer kontakter i ölvärlden.

Druckit öl med 2 stora grossistmän och en författare till en fantastisk ölbok, blivit erbjuden jobb från ett av Norges bästa mikrobryggerier  och haft massvis av ölentusiaster som jag pratat allt för länge om öl. :-)

Öl har blivit mer än bara en dryck för mig, numera är detta en av mina passioner. Jag dricker allt jag inte smakat på jakt efter den heliga Graals innehåll.

Inte omöjligt att jag funnit den i Nögne Ö #500 men isf måste du söka efter nr 2 oxå.

Men som sagt så flyttar jag hem till Sverige och Borås inom en månad och det känns kluvet.  Jag vet inte exakt var hemma är längre.  Om jag varit singel så hade det blviit Oslo men är man två så måste två vilja samma rättning.

Jag älskar min Petra och vill henne allt väl och är oerhört glad att hon kommit in på skola i kungariket Sverige men vad vill JAG?  Vad skriker mitt hjärta efter, är det så simpelt som öl och bartender eller ska jag utbilda mig som bryggare eller ska jag skaffa barn, villa och ta det som kommer.

Hade en uppenbarelse att  jag skulle vilja börja jobba mer djur, kanske ska testa det innan jag verkligen hoppar in i denna underbara men farliga värld igen?  Alltid skönt att få skriva av sig, på detta sätt ser jag vad det är jag tänker och kan börja att utföra något istället för bara tänka.

Jag är 28 år och är väldigt nöjd vad jag redan gjort i mitt liv, men jag vill inte bli fast på ett ställe med ett jobb.

Men en sak är säker, öl kommer innehålla en stor del av det jag vill jobba med, från simpel bartender till bryggarmästare.

En helt annan ting som gör mig så glad så jag knappt kan sluta le är att min Gud alla dagar, Lars Demian, kommer till göteborgs konserthus med en norsk 30 mans blåsorkester.

Har sett denna konserten en gång tidigare och det var mitt bästa musikminne någonsin och nu kommer jag uppleva det igen med mina svenska vänner.

29 oktober kommer bli en oförglömligt datum, efter det så blir jag bara mer lycklig!

”Jag ryggar i fasa för onskan i er
För snusket och smutsen och eländet jag ser
Som vi skrattar här i himlen åt bönerna ni ber
Det är därför jag älskar människan”

/Gud blues av Lars Demian