2 barnsfar, toppnamn avgår & sommar
Det är en vis problematik när det går cirka 4 månader mellan varje inlägg. Det händer larvigt mycket och det är bara det senaste man har färskt i minnet. Men jag försöker beta av det stora delarna så kommer jag nog skriva ett eget inlägg om vår förlossning.
Vår andra son föddes den 12:e maj, en välskapt liten gosse på 3500gr och 50 cm. Samma vikt men slog storebror med 1 cm. Den upplevelsen var, den här andra gången, mycket mer behaglig och realistisk än vårt första. Vattnet gick dagen innan vid 12, in på kontroll vid 16, hem igen. Värkarbete hemma från 19 till 23.30. Åkte in vid midnatt och badade och körde på! Fick en ovärderlig powernap vid halv 7 då svärmor/doula tog över en stund. Häftigt kraftiga värkar som gjorde att M2 såg sitt ljus 10.47. Vistelsen på BB gick lätt och vi åkte hem redan dagen efter. Fick en natt hemma innan vår lila yrväder kom hem!
Djupare nu, efter de första dagarna tyckte jag det gick väldigt bra. M2 åt, sov och bajsade precis som dom ska. Inte minst så sov han väldigt bra. Men M är i sin djupaste 3-års utveckling vilket känns oerhört tungt ibland. Då sömnen ändå inte är så bra så blir jag tyvärr väldigt fort både arg och högljudd mot M. Jag både skäms och inte. Jag vet att det inte är bra, samtidigt är det som funkar för stunden. dock har jag märkt att han då ”ärver” mitt temperament och det är väl inget jag är stolt över. Men samtidigt har jag ärvt det av min far, men jag vill verkligen kunna lägga band på mig.
Till slut fick jag någon som liknas av en livskris/ångeststund då jag insåg att jag fan knappt kan göra något själv framöver- själviskt absolut men så är det jag ärligt känner. Jag vill spela fotboll, gärna träna, syssla med politik och kunna läsa och följa med på diverse forum, jag vill kunna umgås med vänner och ta hand om mina åtaganden! Som tur var jag har jag en förstående sambo så vi la oss en kväll och prata ut, eller jag fick berätta just detta.
Först för jag konkreta verktyg hur jag ska vara mot Mowitz och sen dess har det varit mycket lättare att tackla hans utbrott OCH hans utbrott har oxå blivit färre vilket är skönt att inse. Sedan så bestämde vi att denna första tiden är ju inte för evigt så veckan efter fick jag både träna och gå på möten vilket kändes som väldigt skönt. Samma sak så skickar jag ut henne en stund på fm för att ta en promenad. Dessutom är hon mycket starkare nu och det känns skönt att vi är på väg tillbaka på något slags normalläge(kommer aldrig bli normalt, jag vet – men vi har iaf hittat lite rutiner).
Till det andra stora är att P.Slva har gått ur partiet. Detta är synd och skam då han är den starke mannen och en av dem som jag såg upp till mest under den tid jag har varit där. Bra talare, sunda idéer. Det känns som ett rejält knytnävslag då jag än en gång, för snart 100:e gången, funderar om jag valt rätt. Är jag beredd på den skitstorm som kommer att komma?? Samtidigt så alla de människor jag kommer överens med är med på mitt tåg och förhoppningsvis blir vi största parti och då är det svårt att peka finger åt då majoriteten av svenska folket tycker vi har det bästa!
Men det är tufft! Jag har på min agenda att skriva ett garderobstal där jag berättar att jag ska kandidera samt ett valordspråk. Dessa har jag inte haft en sekund över då jag helt enkelt känner mig osäker fortfarande. Tiden får utvisa om jag gjort rätt eller ej, MEN jag vågar iaf försöka!!
This entry was posted on fredag, juni 15th, 2018 at 11:47 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.