Oj, detta var länge sedan…

Fick äntligen min dator att installera windows 10 efter väldigt mycket bråkande med uppdateringar och dylikt.  Väl där så börjar jag kolla gamla hårddiskar med härliga minnen med bilder och även dokument…där jag hittar min länk till denna blogg och jag mindes mitt inlogg och lösen.  Inte pjåkigt!

Men livet just nu…ja det går att önska sig mer. Vi tar dom lätta bitarna först!  Mowitz, min fantastiska son växer och frodas. Går redan som en gud efter 11½ månad. Ställer sig upp själv, säger vissa enkla ord som mamma och mjau.  Aldrig trodde jag en sjukskrivning kunde vara så nyttig att knyta an ännu mer med honom.

Vår sydväst fasad på huset är dock helt röten och efter 50 samtal och bud, offerter från 6 olika hantverkare så har jag nog träffat rätt och ska upp det sista samtalet idag innan vi spikar att vi börjar riva ner fasad de närmaste 2 veckorna.  Ett stort och dyrt projekt som är främst tråkigt men nödvändigt. Klart det går tusen tankar genom huvudet om de hittar några fler fel under fasaden eller något annat.

Jag har tänkt på min tid hemma att jag är alltför engagerad i väldigt många bitar. Jag har:

• Ölbryggning med ölprovningar
• Extrajobbet på Factory och Bishops, dock väldigt under isen just nu.
• Hemvärnet, som har många övningar och eftersök och alltid nåt som händer med aw och liknande
• Politik, har börjat gå på öppna hus för att fördjupa mig och se om det är dett parti jag 100% kan stå upp för
• Facket, har blivit fackrepresetant på jobbet och brinner för att lösa världens mest knepiga arbetsmiljö
• Folbollen samt sitter med i fotbollsektionen.  3 tillfällen i veckan samt hitta på diverse aktiviteter.
• Forever, vårt extra företag som vi hoppas kan bli nåt heltidsjobb.
• Pokerklubb, har tankar att dra igång en pokerklubb men det kommer nog läggas på is.
• Order, blivit inbjuden till en herrklubb/order som jag kommer både brygga öl till samt bartendra i framtiden.

När man läser detta så är det rätt mycket förutom vara småbarnsfar och bo i ett gammal hus som behöver en del omtanke.  Får se vilka som kommer på stryka på foten i framtiden men något blir det nog.

Men tillbaka till min sjukskrivning och varför…eller det jag tror är orsaken iaf.

Orkar inte ens skriva företagets vidriga namn men det ligger i Borgstena.  Det styrs främst av en man som har enorma problem med människor, egentligen ska han absolut inte ha med sorten att göra överhuvudtaget.  Han är mästare att få en känna sig liten, värdelös och inte alls värd att ens gå i hans fabrik. Detta genomsyrar hela företaget så de marionetter som han har som chefer tar sig an samma form.  Man ska inte må bra där, man ska bara jobba helst hårdare å hårdare till man knäcks…då tar vi in en ny.     20 medarbetare har fått sparken eller slutat under de senaste 2 åren.  Misären fortsätter, det kommer aldrig komma upp i hans huvud att det är han själv som är grundorsaken till allt detta. 5 personer har gått in i väggen under dessa 2 år varav 1 har fått sluta pga av just att man inte klarar av företaget.

Varför jag är sjuk, det beror främst på att jag engagerar mig så förbannat mycket och blir som även nu, tyvärr ofta arg och förbannad på orättvisor och rena idiotiska påståenden.  Man beter sig rent av barnsligt och jobbar mycket med ”alla mot den som yttrar sig fel” principen.  Att om någon anser att många kommer till jobbet sjuka så motarbetar man den som säger just detta istället för att motarbeta dom som kommer sjuka till jobbet.

Eftersom jag själv är den som oftast inte kan hålla käften så säger gärna emot om jag anser att något är fel. Detta är oxå en attityd man inte gillar eftersom man har enormt svårt att ta en saklig diskussion på en normal nivå. Flera ggr har det gått över styr med larviga pajkastningar och högt tonläge.  När jag ställer mig längst fram i leden och tar upp en fråga som inte ens är min egen och för fram min talan åt en annan person så händer oftast följande:   först så blir chefen lite förnärmad och självklart kan inte tycka/känna så och att jag ljuger. Jag får då försöka förklara vad jag tror denna person känner medans denna person själv står med mössan i handen och aldrig säger ett knyst. Till slut så faller oftast allt i en ointetsägande diskussion att vi inte gör något åt den.

Jag måste numera tänka mer på mig själv och skita i att andra mår såpass dåligt och är såpass fega att det själva inte kan stå för det dom klagar på i korridoren 5 minuter innan mötet. Det är den tanken jag får ta mig in efter denna sjukskrivningen…som nu blev 2 veckor längre men då bara på 50%. Detta är min näst lägsta sjukskrivning någonsin efter min 9 veckors ss efter min hjärnskakning…som även  den är delvis skyldig till denna.

Ska försöka skriva av mig mer då det ger mig en inblick av vad jag verkligen känner och inte behöver tänka på vem jag berättar min historia för.  Tragiskt men sant för allt för många människor i världen idag.  Hoppas att kunna återkomma inom en vecka och se hur utvecklingen går. Tjing!

Jag skriver allt för ofta för mitt eget bästa tror jag.  Jag känner att jag skulle behöva skriva av mig minst en gång i veckan över mest negativa saker, för att få de ur mig.  De positiva vill jag ha nära mig.

Men jag kan väl börja vad som hänt under december månad i år 2012.

I november fick min sambo med mig ut på en husvisning ute i Borgstena, jag ville verkligen inte åka ut så långt bort.  Men självklart så slog huset mig som en knutnäve! PANG!!  Jag blev snabbt förälskad men vägrade att ge efter…just därför att det låg i Borgstena, nästan 3 mil från Borås.

Men vi åkte dit samma vecka på en andra visning och började jobba med banker och idéer om det kunde vara det rätta huset för oss. Efter mycket jobb så fick vi lånelöfte och gav oss in i ett budkrig skulle det visa sig.   Från 100′ gick det snabbt upp det 1240′.  Jag ville lägga 1250′ men hann inte och la därför vårt max 1270′.  Bara minuter senare kom det bud på 1300′ och detta huset var borta.

Men hela tiden kändes det att det var liksom inte spiken i kistan, vi levde på hoppet länge…och det betalade sig.   En dag när jag plockar på MQ så ringer mäklarn och säger att de andra vill nog dra sig ur.  Sagt och gjort så lägger vi till slut bud på 1240′ och både säljare och de andra köparna accepterar.

Vi skriver kontrakt och det känns fantastiskt!!   Sen sätter vi fart med vår lägenhet, vi målar och tapetserar och får ut den på hemnet inom ett par dagar från kontraket är påskrivet.  Vi har en visning som gick direkt dåligt, sen tar vi en på helgen och sen rullar det på med 3 privata visningnar de nästkommande dagarna.

Igår var den sista visningen och vi fick vårt utgångspris 350′.   Just i detta nu har jag suttit med mobilen i högsta hugg och bud på 355 och 365 har inkommit. Men där tror jag det är slut. Jag är grymt nöjd ändå, 350 var mer än vad vi trodde att vi skulle få och att dessutom få en 15′ extra så kan jag lägga på mitt bryggeri.

För ett sådant är beställt från Norge och kommer till mig i mellandagarna! För nu är det nog inte så långt kvar innan man sitter i ett hus och börjar titta vart man ska ställa möbler och vad man saknar.  Känslan i kroppen är oerhört skön!  JAG vill flytta dit och börja ett nytt kapitel i mitt liv. Fast många vänner och kollegor inte förstår hur jag kan flytta ”så jävla långt bort”.  Främst blir jag ledsen…alltså jag har gjort ett extremt stort steg i mitt liv och det enda du kan göra att trycka ner i mig att jag flyttat långt bort.  SOD OFF!!

Jag kritiserar inte dig som bort som en white thrash uppe i nån villa på Hulta med det du vill ha.  Tragiska människor…..och på tal om sådana.

Jag vill inte klanka ner på någon men antingen så finns det så oerört många dumma människor eller så har inte jag fattat vad livet går ut på.  Jag hoppas bara för deras egna del att de till slut kommer underfund med hur fan de lever sina liv.  Jag är på väg att börja resan till mitt drömliv!

Eller va fan…kom med ett bud på 370′ nu då. 

Detta är nog vanligaste man får höra på dagen då man går över 20 strecket och går in i 30 strecket, men varför ska man få kris då??  Man har väl knappt levt halva sitt liv om man har tur.  Men klart nu är det tiden och alla våra vänner ploppar ut ungar som det är ett måste att få gjort det innan man blir 30 så man slipper höra om ångesten på sin årsdag.

Annars har väl det mesta av 2012 handlat om 2 saker, att över Chelsea hemska/underbara värld samt mitt nya jobb där jag verkligen har fått ett blandat intryck.

Chelsea först då, laget jag följer mer och mer för varje dag som går.  Jag förklarade för min oerhörda toleranta sambo att denna säsong ska jag inte missa en enda match, hela försäsongen till minsta lila ligamatch.  Det löftet har jag så gott som klart uppfyllt, missade FA matchen mot pompey och ligamatchen mot Sunderland men med goda ursäkter.   Men just nu är det en fantastisk vår som vi går till möttes, André Villa Boas fick sparken och Di Matteo tog över!   Efter det har varit helt andra stämning i laget och Torres gör poäng i så gott som varje match han spelar nu.

Kommer fortfarande rysa när jag tänker tillbaka på 4-1 vinsten mot Napoli…Ivanovic i 105 minuten….ojojoj!

Jobbet då…ja vad ska man säga, att inte man tänker på att utbilda sina chefer mer innan man slänger in dom för en ny kund är otroligt, samt att kanske tänka på att en människa måste kunna hantera en del stress om man ska bli ansvarig….det tog mindre än 2 veckor innan kollegor sa till mig att jag borde bli chef istället.

Oerhört smickrande men samtidigt jobbigt eftersom jag är redo att ta mer ansvar och bli chef men det är jobbigt när man agerar som en och ännu inte ÄR en, det är många som blir sura av ett sånt beetende.

Nu ska jag se de sista 25 minuter mellan Chelsea – Wigan, Ivanovic har precis gjort ett solklart offside mål så jag hoppas det kommer ett par mål till nu så man slipper tjötet.

Visst är det skönt med minnen, nåt som man faktiskt verkligen har glömt men när man ser en bild, video eller en viss bok eller film så blir man näst intill paralyserad och tänker tillbaka på den dagen då det hände.

Efter ha börjat att rensa ut mitt förråd av gamla skivor med allt  från dåligt pörr från min gode vän Aron till dokument som man ladda hem i gymnasiet om hur man lättast kom ifrån en fortkörningsbot.

Men det bästa var självklart alla bilder som man inte sett på några år, från 2003-2006 fann jag 4500 bilder.  Jag var en flitig fotograf och är fortfarande för jag ser framför mig att dessa kommer jag ha en fantastisk tid med när jag är penisonär.  Eller ännu hellre visa mina barn och båda mina bragder men även om mina misstag i livet.

Det andra som hänt gör mig faktiskt sömnlös om nätterna, och bara det är ett varningstecken.  Mitt älskade fotbollslag Chelsea blöder floder. De har cancer, fotsvamp, hiv och klamydia samtidigt….och tydligen finns det ingen som har någon medicin.

Det är oerhört tragiskt att ett mästerlag spelar så dåligt men….jag älskar de ändå! Men det jag ville få säga är egentligen hur andra supportrar är när ens lag förlorar.  Det är tydligen bättre att håna då mig för jag hejar på ett lag som förlorar än våga jubla för sitt egna lag vinner.

Den enda glädjen är skadeglädjen!

Den meningen har aldrig betytt mer tror jag! Det var en tragisk tid i Norge  i somras då folk bara väntade på att CFC skulle förlora så de kunde håna mig eftersom jag oftast gick med Chelsea tröjor på jobb och på fritiden.  Är stolt över mitt lag och vill visa vad jag håller på.

För er som inte bryr er om fotboll ses jag som både barnslig och idiot men så här är fotbollsnördar!

Ska ta tag i min kropp nu och träna lite innan det blir fotbollskrönika från det tyvärr tragiska VM i somras och sedan blir det del II av Svärdet & Spiran!  Ta hand om dig där ute!  Ska försöka skriva av mig mer så man kan lägga en del tankar åt sidan.

En bild är hemlighet av en hemlighet!

Min uppsats i Digital bildbehandling, vinter 2010

Uppgift svartvitt

Kort on bilden

Detta är en bild från min minisemester i Stockholm där jag var på öl & whiskeymässa.
Den sista dagen träffa jag en gammal bekant som tog mig runt i Stockholm innnerstad där jag så gott som aldrig varit.
Så detta är en bild på riksdagshuset sett ifrån Rosenbad.

Varför

När temat är svartvitt så tänker jag oftast lite dystert och melankoliskt.
Är det samma känslor som jag känner inför politik, vilket i sin tur egentligen är rätt tråkigt men jag tror många i Sverige tycker politik är grått och tråkigt.

Men för några dagar sen så tog mina känslor en vändning, från ett grått politisk riksdagshus till ett mer svart förhållande.
För att fatta mig oerhört kort så såg jag på en debatt på kunskapskanalen, direktsänt ifrån riksdagshuset.
Där står flera så kallade politker och diskuterar hurvida de ska rösta i en sak, och börjar helt sonika att kasta skit på varandra.
I c:a 20 minuter står en vänsterpartist och en sosse och pratar om hur man bör tänka och vad respektive parti har lovat innan valet.
Irriterat är ett milt känslouttryck jag fick av dessa 20 min, här står 2 välbetalda, tydligen folkvalda, människor och tekniskt sett bara slänger lera på varann.

Men som sagt så gjorde detta mig bekymmrad över vår värld just nu, mutor tillhör vardagen och mer för vi oss själva till sjukare värld.

Som sagt ville jag svärta ner denna bilden rejält!
Började dock med att klona bort livbojarna i vattnet för de har inget i bilden att göra.
Beskära den så tanken går enbart mot Riksdagshuset och inte mot bron eller byggnader jämte.

Sen ville jag ännu inbringa liv, ett hopp om en bättre morgondag.
Jag ville först ge vattnet eller himlen mer liv eftersom det står som en stark symbol för livet men efter mina försök inte föll mig i smaken så bytte jag tema och lät de vackra

träden få färg och liv.

Det finns hopp för framtiden men som människan förstör naturen så kanske det är den som står kvar till sist.
Jag är naturmänniska och mår dåligt var dag som katastrofer som oljekatastrofen i mexikanska golfen händer.
Men VD för BP plockar fortfarande ut sina antal miljoner i månaden.

Kurslitteratur

Än en gång så gör jag en Berättarbild och det är helt klart det jag fallar för.
Jag vill berätta vad Jag känner för just den här symbolen.
Varje fotografi är en hemlighet om en hemlighet.
Vad döljer sig där inne, vad sker egentligen i maktens så trånga korridorer.
Jag ville också ha med ett hopp eller som jag lärt mig att det som sticker ut ser ögot mest och jag tycker det passar så perfekt för denna bild.
Sen tänkte jag det som Göran har sagt att vi läser en bild, börjar från vänster och går mot höger.
Var lite därför jag beskärde bilden som jag gjorde så livet, gröna trädet, kommer först till ditt öga och sinne.
Jag ville minska röran och få fram mitt budkskap till betraktaren som den sköne Gerry sa.

Budskap

Känns som fått fram mitt personliga budskap på denna bild som är en rätt så dyster bild men som alltid finns det en gnutta hopp någonstans där ute.
Samtidigt som jag svärtar ner politiker i denna uppgift så har jag fortfarande respekt för dom.
Det är säkert ett oerhört krävande jobb där du har media överallt och vill inget mer än att du gör bort dig eller är huvudpersonen i en skandal.
Men just nu känns allt som har med politik att göra som en lång gråskala!

Sverige mot Norge, Borås vs Oslo.

Det är mina tankar nu…jag har bil, vänner,lägenhet och familj hemma i Borås men jag känner mig lite mer levande, fler framtidsutsikter i Oslo för tillfället.

Har gjort mig ett namn som klingar bra i mina kretsar, inte mindre än 5-6 konkreta jobberbjudandet nu när jag kommer sluta min stilling.

Har aldrig haft behovet att bo i en storstad, är uppvuxit i en håla men jag älskar den hålan, jag skulle gärna vilja bo där när jag bli gammal, där man känner postmannen och att man lämnar in tipset varje lördag och småpratar med gubbarna i hörnet.

Det är inget jag ser ner på, som många antyder när jag säger att jag kommer från Fritsla, mitt älskade Fritsla.

Men efter 2 år i Norges huvudstad är det helt underbart att kunna välja och vraka i denna vackra stadens utval.

Massvis av pubar och restuaranger man ska hinna uppleva och mest av allt att det sker något varje helg, om det är större artister eller mindre festivalar som öl & mat festivalen i en liten obetydlig park på Grönland där jag detta året fick chans att jobba på och knyta ännu mer kontakter i ölvärlden.

Druckit öl med 2 stora grossistmän och en författare till en fantastisk ölbok, blivit erbjuden jobb från ett av Norges bästa mikrobryggerier  och haft massvis av ölentusiaster som jag pratat allt för länge om öl.

Öl har blivit mer än bara en dryck för mig, numera är detta en av mina passioner. Jag dricker allt jag inte smakat på jakt efter den heliga Graals innehåll.

Inte omöjligt att jag funnit den i Nögne Ö #500 men isf måste du söka efter nr 2 oxå.

Men som sagt så flyttar jag hem till Sverige och Borås inom en månad och det känns kluvet.  Jag vet inte exakt var hemma är längre.  Om jag varit singel så hade det blviit Oslo men är man två så måste två vilja samma rättning.

Jag älskar min Petra och vill henne allt väl och är oerhört glad att hon kommit in på skola i kungariket Sverige men vad vill JAG?  Vad skriker mitt hjärta efter, är det så simpelt som öl och bartender eller ska jag utbilda mig som bryggare eller ska jag skaffa barn, villa och ta det som kommer.

Hade en uppenbarelse att  jag skulle vilja börja jobba mer djur, kanske ska testa det innan jag verkligen hoppar in i denna underbara men farliga värld igen?  Alltid skönt att få skriva av sig, på detta sätt ser jag vad det är jag tänker och kan börja att utföra något istället för bara tänka.

Jag är 28 år och är väldigt nöjd vad jag redan gjort i mitt liv, men jag vill inte bli fast på ett ställe med ett jobb.

Men en sak är säker, öl kommer innehålla en stor del av det jag vill jobba med, från simpel bartender till bryggarmästare.

En helt annan ting som gör mig så glad så jag knappt kan sluta le är att min Gud alla dagar, Lars Demian, kommer till göteborgs konserthus med en norsk 30 mans blåsorkester.

Har sett denna konserten en gång tidigare och det var mitt bästa musikminne någonsin och nu kommer jag uppleva det igen med mina svenska vänner.

29 oktober kommer bli en oförglömligt datum, efter det så blir jag bara mer lycklig!

”Jag ryggar i fasa för onskan i er
För snusket och smutsen och eländet jag ser
Som vi skrattar här i himlen åt bönerna ni ber
Det är därför jag älskar människan”

/Gud blues av Lars Demian

…att leva tänkte jag fortsätta med men ibland undrar man hur folk orkar stå ut med sig själva!

Visst har alla sina oerhört dåliga sidor som uppmärksamma personer i din omgivning märker av, men när så gott som de flesta runt om dig ogillar ditt sätt eller din stil så måste man kanske ställa sig frågan hur man uppträder mot andra.

Som Ni förstår så pratar jag inte om mig själv utan en kollega till mig, eller jag känner eller rättare sagt har träffat allt för många av dessa människorna men den jag tänker mest på är en kollega.

Detta stycke av kött är nåt av det dummaste och lataste jag någonsin varit med om.

• Hon är i helt fel branch där det är meningen att man ska vara trevlig och glad även om man är bakfull eller bara trött nämligen servicebranchen.
• Hon är inte från Norden och pratar inte bra norska men försöker ändå prata med kunder på norska och då hon hör fel, uppfattar fel och säger fel till kunderna så kanske du ska prata engelska…som du gör med alla dina kollegor och vänner, eftersom det hela tiden blir problem när folk inte får det de har beställt osv.
• Hon kan inte samarbeta för enligt henne så gäller bara hennes regler fast det kommer någon som har över 10 års branch vana mot hennes 1,5 år så har hon aldrig fel.
• Hon klär sig som en slampa, eller som sina egentligen kollegor som får på Karl-johan.

Som ni hör är det inte min bästa partner när man står i en trång bar med 25 fulla torskar som inte kan vänta på sin tur att beställa to öl.

Men allt annat då…jovars ska inte klaga.  Lever mitt liv nu men saknar att ha en egen lägenhet med alla mina egna prylar.  Men har fått igång Carls projektor nu iaf och köpt en reciever och 2 snygga fronthögtalere så nu spelar jag playstation 3 på en c:a 200 tum vägg!!!  Det är grymt mäktigt!

Sitter på jobbet just nu och har upplevt den lugnaste veckan någonsin på det här stället så någon bok har blivit utläst och allt för många timmar framför denna lilla datorn, just nu ser jag dessutom på pulp fiction på NRK3.

Men snart är det farväl till Norge och Oslo för den här gången.  Det tråkiga var att en bit in i detta årets äventyr så vill min sambo verkligen prata om att flytta upp hit på riktigt, någon som jag väldigt gärna vill.

Så vi börja prata med rätt personer om lägenhet och jobb, men mitt i allt detta så fick hon besked att hon kommit in på sin utbildning.  Det blev en liten konstig känsla, blev jätteglad för hennes skull såklart men då förstod jag att vi flyttar hem igen.

Men hon uppmuntra mig att vi åker hem å pluggar och sedan flyttar upp till Oslo igen så hon slipper jobba som servetris igen.

Men livet är upp och ner, som en jojo.

”Att människan är en lögnhals, ja det vet nog alla och envar
När Judas han kysste Jesus då fanns det inte någon sanning kvar
Och mannen som hette Brutus han svor till Kejsarens liv sin död
Men slutet på den historian visar tydligt på vem som ljög”

Så var det dax för den årliga dagen då man förväntas bli äldre, visare och ett steg närmare en 30,40, 50 års kris.  Men som med allt som man blev helt lyrisk som barn så blir man mindre och mindre uppspelt av sådana här dagar.

Blir man tråkigare när man blir äldre eller har man upplevt julafton och alla födelsedagar så många ggr att man inte ser ”fram emot” det som man gjorde när man var liten.   Fast det klart, allt är roligare första, andra och trdje gången mot 28:e.

Hur som helst så ser jag det som en fantastisk möjlighet att ha en fest och träffa vänner som man inte sett på länge!!  För på självaste födelsedagen så accepeterade jag istället ett jobb som bartender, på en väns 30 år fest.   Det visade sig helt klart att det var rätt val.

Efter många förberedelser som tysklandsresa för alkoholinhandling där minnen kommer ta fram ett leende när Aron ska beställa biljett….  – Vi ska till Tyskland…..SPARGRIS!!!

Olsagbart roligt, men självklart bara om man sett eller varit med om det själva men iaf. Efter en överfylld bil och 3 nervösa pojkar som efter tullen utbyttes mot 3 glada män!

Så väl på lördagen så blev det en fantastisk dag. En strålande sol visade sig när jag stod och vänta på mina medpassagerare till festen ute i Mark.  Men först till Skene och där se en mäktig match mellan Man United och mitt egna Blåa tåg – Chelsea!

Att åka hem till in United fan och försöka lägga känslorna för band gick bara inte när Joe Cole och Drogba!  Så vid oerhört gott mod drog vi till festen där allt gick över förväntan hela kvällen!

Massvis av nya drinkar, bra med dricks, fick sålt iväg sån där gammal sprit man aldrig dricker själv såsom absinth och vodka man kanske vågar dricka när man är 19 år.   Efter kl 1 tyckte jag att det var dax att ta itu dansgolvet så lite lätt på fötterna efter ett par drinkar så visade man sig vara fräsch som en vårvind.

Från detta till something complete different…

Såg filmen Milk med Sean Penn i huvudrollen som Harvey Milk som enkelt blev berömd som första bögen som blev folkvald.  Den samma fick ju Oscar för bästa manliga huvudroll.  Och det är här min ilska börjar.

Filmen var ingen höjdare, visst ett viktigt moralisk budskap till alla att alla är lika värda….ni vet vad jag menar.  Men ingen speciell prestation från Penns sida förutom någon som berör.  Men en Oscar när Mickey Rourke gör sitt livs roll i ”The Wrestler”.

Lätt skandal anser jag och minst lite lätt att det var många som höll med mig, men eftersom filmen handlar om en bög så vågar man kanske inte vara lika hård som om den hade handlat om en porrkung.

Känner att det är förbannat svårt att få denna tanken så folk förstår men det jag vill säga är att minoriter, som snart inte är minoriter längre, utnyttjar att man inte får säga nåt elakt om de längre…nu får jag säkert massa folk förbannade men jag tycker att ibland det daltas lite väl mkt med folk.

Lite samma sak är det med kungahuset, dom lever med apanage på 110 miljoner om året…och sen ska de jävla svinen har mer pengar för sitt bröllop, hur kan man göra så???  Vill dom inte bli älskade av ”sitt folk” utan istället ska utnyttja oss totalt till tillräckligt många av oss vill avsätta monarkin?!

Blir lätt irriterad av detta men vad kan man göra??  För mig funkar det att skriva av sig lite!  Får avsluta med ett gammalt citat…

”Det är synd om människorna”

Då var man tillbaka på svensk, snöig mark.

Efter nästan 5 veckor på resande fot med så gott som alla transportmedel som man kan nyttja var det obeskrivligt skönt att komma till sin egna säng, soffa och garderob.  Ett allt för vanlig uttryck men som aldrig kommer bli utslitet är faktiskt: Borta bra men hemma bäst!

Kommer ta en snabb genomgång av resans höjdpunkter.

Åkte från Borås med buss till Oslo den 6 februari 2010, kallt, blåsigt och allmänt jävligt. Kunde inte finnas många värre ställen att vara i så allt skulle bli positivt.   Väl framme i Oslo gick vi till mitt gamla jobb, en omtyckt pub på Aker Brygge.  Där blev det genast ”är ni tillbaka” stämning och alltvar strålaar själv berättat attnde.  Jag fick en stor kram av min förmodligen bästa vän just nu, en 6 år yngre skranlig skåning men såå mycket jag älskar den killen.  Den man vill ha med sig överallt så man kan sitta på ålders höst när frugarna är sura att man tar en öl för mycket framför tv:n tittandes på en dålig allsvensk match.   Det är då han ringer och viskar tyst:

-Jag har oxå det för jävligt men jag ringer senare och kommer på en bra idé att komma ifrån.  Så timmarna efter har man flytt vardagen till en sliten pub som är minst lika gammal som en själv och skålar, blir allför full för sitt eget bästa och pratar minnerna från sommaren 2010.

På nåt sätt blir jag alltid glad att tänka på honom och hur märkligt man möter och knyter band med människor. Han har själv berättat att hans första intryck på mig var att jag var en rival till honom om vem som skulle vara den bästa och mest åtråvärda bartendern på stället.  Men han hade ju rätt, jag vann det mesta på den biten. Haha

Iaf så blev det ett par strongbow och ett smakprov på världens starkaste öl: Samual Adams Utopia.  En 26% historia som inte ”knullade sönder munnen” som dom hade sagt, smakade mest som en bra portvin, fast jag gillar inte portvin men jag ska ge det fler chanser.

Så när baren stängde styrde vi till centralen i oslo, buss till flygplatsen och 07.30 tog vi får första flyg.  Landade i Bryssel där vi blev omroutade(svengelska) och vidare till Chicago istället för New York.  Efter en helt grymt 9 timmars flygresa med 3 sätet var, den bästa flygmaten jag någoonsin ätit och världens trevligare och gladaste besättning så var vi framme.

Väl där ska vi vidare till Miami, men vårt bagage var lite försvunnit men dom sa att det kommer säkert till Miami men efter några timmar av USA gränskontroller med massvis av papper att fylla i så kom vi till ”lost luggage” i Miami.

Efter egentligen 1½ dygn på resande fot så kunde jag inte annat än skratta åt allt!  Det är såå mycket lättare att se allt ur en postiv synvinkel. Själv har jag absolut inte varit nån mästare på det men blir bättre för varje dag som går, så förmodligen kommer jag ligga på min dödsbädd och skratta och le åt allt min liv har gett mig, även om den dagen skulle bli imorgon!

Bara en sådan tanke att det tar mer energi att tänka negativa tankar än det är att tänka positiva och att du använder mer muskler och tröttar ut dig snabbare om du ser ”sur/arg” ut i ansiktet än att du ler.  Se, fick dig att le av två små fåniga bloggrader, ibland är livet lätt som sagt.

Till hotellet på Collins ave 1700, halvtasktiga rum men vacker lobby.  Lite som opererad 50 åring, kanske snygg yttre men inne lukta det konstigt och allmänt sunkigt.  Första rummet lukte allt för jävligt men vi fick nytt utan tjafs så¨det var bra.

Dagen efter, i våra mysbyxor sen 3 dgr tillbaka, börja vi ringa AA efter vårt bagage, det var inte ens hittat än.  Ut på stan och tog mängder av bilder och beställde 2 turistresor, en buss/båt tur runt Miami och en tur ut till Everglade.

Så på kvällen blev det mail till alla våra försäkringsbolag om man får nån ersättning för bagaget, av AA hade vi fått 100$ var att handla åtminstone ett ombyte.  Men chatten med en av våra försäkringar var suverän, efter 15 chattade hade vi fått 7000kr/var att handla nytt för.  Min sambos ögon glödde av shoppinglusta men det fick vänta till dagen efter då vi tidigt gick upp och åkte till Miami största shoppingmall, 3 timmar senare var vi hemma och kreditkortet var fortfarande rött. Vi hade klarat av att bränna 95% av pengarna. Men direkt in med påsarna i rummet och ut till bussen till Everglade.

Fick åka…propellerbåt över träsk…så fattar ni nog vad vi gjorde, såg ett halvt dussin alligatorer och fick även hålla i en liten.  Otroligt skön känlsa, men svår att förklara.  Slemmig fast ändå inget, hård som pansar men ändå mjukt i lederna.  Inte som något jag har rört innan iaf!

Hemåt efter en heldag så står våra väskor fint i lobbyn, så nu plötsligt har vi en himla massa kläder. Dagen efter styrde vi resan mot Costa Rica. En resa som kanske skulle ändra mitt liv.

2 veckor av fantastiskt mat, en del surfande, varmt och svettigt dygnet runt och massvis av små utflykter av vårt värdpar som vi kände från vår vistelse ifrån Norge året innan Men det som kommer prägla denna mest för mig personligen är att jag kanske kommit på vad jag faktiskt vill jobba med i mitt liv.

DJUR!

Att jag själv eller att inget ens har sagt det till mig var otroligt märkligt. Min morfar, som jag älskade väldigt högt, var en naturmänniska helhjärtat. Fågelskådare, var den första svensk som fångade en hasselmus (står med i historieböcker för det) och av honom lärde jag älska djur och naturen.  De enda böckerna jag hade förutom skolböcker fram till jag var 15-16 var djurböcker, då gick intresset över till mytologi men ändå har det alltid funnits där.

Jag har alltid bott med alla sorters djur omkring mig och älskar alla sorters naturprogram. Och jag t.o.m. hökk på djurgården när jag var liten för att…det innehöll ju ordet djur. Ler åt det själv lika mycket varje gång jag tänker på det.

Men så 2 veckor i djurparadiset med vilda, exotiska djur överallt så var det egentligen rätt så lätt.  Ödlor i alla färger och längder, apor, rovfåglar, syrsor, spindlar, fladdermöss, sengångare, tvättbjörnar och eremitkräftor var en del som vi såg och oftast mitt i naturen så jag kunde studera dem och ta närbilder.

Så det är ett av mina punkter att jobba med nu, att komma närmare ett djurskötare jobb. Som vanligt kan inte allt vara så enkelt i landet Lagom som jag mer och mer ser kritiskt på.

För att kunna bli djurskötare så behöver man en djurskötareutbildning, den närmaste ligger i skara, men för att komma IN behöver man ha jobbat 6 månader som djurskötare….alltså vad är det som händer med denna världen???

Visst att det är bra att någon känning om djur innan man hoppar in men vill man dränka sig själv samtidigt som man skippar efter luft…jag blev bara lite trött men log mest åt hela systemet.  Och just systemet eller det monotära systemet som vi lever i, blir jag mer och mer intresserad av.

När kommer världen att kollapsa?

Det är ingen fånig fråga, när kommer det??  Vill inte låta som nån domedagsprofet men se tillbaka 100 år, kanske tom bara 50 år och se vad människan gör med världen!

Att naturkatastrofer ökat är marginelt men däremot har invåntartalet på jorden ökat lavinartat och det bor nu människor i fler områden och dom bor tättare och därför dör det fler människor i naturkatastrofer nu än förr.

Jag är inte säker men tror vi har ökat med 33% till snart 6 miljarder på 70-80 år.  Detta är ett problem tror jag. Men om inte det komemr vara färsktvattnet som tar slut för så kan det vara naturen som tar tillbaka mer och mer land, eller oxonlagret som faller samman, tempraturen på jorden så kommer absolut ekonomin göra det.  Och som var den positiva människa va??  Bullocks!!! 

I filmen zeitgeist 2 (finns att ladda ner och se gratis och lagligt på www.zeitgeist.com ALLA BÖR SE DEN)  handlar det till stor del att dom rika bara blir rikare och snart kommer det bli fler inbördeskrig.

Se bara vad som händer i vårt egna, säkra, vita EUROPA.  Långt ifrån alla u-länder i afrika och asien.  PIIGS länderna är på kollaps gränsen, ett land är på väg i konkurs, bara smaka på den meningen.

Jag sitter mest här på min balkong och skakar på huvudet, jag vet inte vad jag ska säga men en positiv framtidstro för iaf mina barn ser jag inte riktigt än!  Men man lever bara en gång så det är bäst att göra det bästa av sitvationen, därav spridningen av Zeitgeist budskapet och nej det är inget galen raketforskare som vill att DU skänker pengar till honom för ett projekt som gör att så småningen ska bo på Jupiter!

Det är dokumentär om hur faktiskt vårt samhälle fungerar idag, men det mesta har du inte en aning om, så även om du ser det med dina allra kritiska ögon så kommer du ha en åsikt om den!

Nu får jag ge mig tillbaka till verkligheten där det vankas städning och sedan ner till några goda vänner för mat och pils på klassiskt fredagsmanér.

”Om haven svämmar över, om vädret faller ner
Om allt blir bara öken och inte mycket mer
Om luften som vi andas den tar slut vad gör vi då
Lika bra att skita i att tänka på hur illa det kan gå”

Lars Demian- Min enda Gud

Såå nu var det dax för mig att presentera mig inför blogg hysterin i vårt vackra land.

Det känns inte helt riktigt jag, än. Förmodligen för att kommer irritera och uppröra folk med mina tankar och idéer.  Tyvärr vill jag oftast, som alla andra, vara unik och därmed ha ett eget sätt att se på saker och ting.  Om allt för många tycker om en vis film så blir jag oftast lite negativ till just den filmen och dito om en film som folk ogillar.

Detta är absolut ingen regel men ibland blir det bara en sån grej.  Har redan massa idéer om ting som tycker är fel/rätt som folk skulle bli sura/ledsna/arga för om jag skrev så det får jag ta längre fram i mitt bloggande.

Annars är själva tanken med bloggande rätt intressant, man ger mer och mer ut av sig och får mindre privatliv, är det tanken eller vill man bara att nära och kära och eventuella slumpvisa bloggläsare att ge dom lite tankar över hur en annan människa tänker?!

Ja, jag ska väl inte säga för mycket eftersom jag själv har börjat men till en början kommer jag inte skriva vem jag är, kommer inte dela med mig denna till syskon osv.  Jag gör väl detta för mig själv, så man kanske kan läsa vad man gjorde och tänkte år 2010. Min sambo frågade varför jag inte skriver vanlig dagbok, egentligen hade det varit mycket bättre men jag skriver både snabbare och snyggare såhär.  Dessutom kan man bara skriva 4 rader en dag utan att det ser helt konstigt ut.

Idag var en väldig bra dag för övrigt, vaknade upp runt 9-10 eftersom vi hade lite förfest hos oss igår och efter det en lätt utgång på Franks.   Drack en öl där och spelade mest BlackJack och diggade att dom spelade mkt rock och flera låtar av Maiden.   Efter detta var vi ute hos sambos föräldrar och åt och såg den härliga filmen ”Släpp fångarna loss, det är vår”.

En klassisk svensk underbar film om hur lätt det är få folk att le och skratta.  ”Jag ser er, jag ser allt”.    Vidare hem och börja packa inför vår fantastiska resa.  Miami, Costa Rica Och Dallas i 4 veckor.  Hoppas man inte packar med för mkt för där ska shoppas.  Sen tog man bilen till en god vän på Tullen och se Chelski med Cech, Terry och Drogba i rollerna som vinnare i den viktiga matchen mot Arsenal Funners.  2-0 och känslan i kroppen är mycket bra efter att ha återtagit serieledningen!

Nu blir det en dålig Wallander film och lite sömn på soffan innan en av årets sporthändelser drar igång.  Superbowl!!   Hade man varit lite förutseende så hade vi kunnat bokat resan ett par dagar tidigare så vi hade varit i Miami under matchen men man ska vara glad för det lila eller som att avsluta med ett citat av min absoluta idol och mentor: Lars Demian

”Man ska vara glad att man inte är död”