Ännu en sömnlös natt
Trender i det jag skriver följer samma mönster….allt för sällan jag skriver och om sprickor i den perfekta fasaden.
Söndag, trodde v 5 år 2022 skulle gå till historien som den värsta men tror redan v 7 har toppat det.
Veckan började med att P fick covid, frågade varför hon inte var på jobbet och hon svara att hon var dålig…. Senare när jag talar med skolan så säger de att Mo inte får vara på fritids om P är sjuk så jag får först då vabba tis-tors.
I samma veva ska vi hämta vår chr så det blir lätt struligt då alla vänner inte hade tid att köra in dit så på tisdag blev fick jag slut till det med att åka in och hämta den, men ändå var det kaos under den timmen jag var borta. Men sedan tar vi ut och nöjesåker. Dagen efter åker vi till Trollstigen, men känner en olustig känsla infinna sig med att det bara är skräp just nu.
Torsdagen åker jag oxå iväg, men det hjälper föga utan känslan är kvar. Sedan åker jag och handlar och åker förbi jobbet och stannar där en timme, det kommer visa sig vara kanske ett av mina största misstag i livet.
På fredagen går vi upp, äter, börjar bada och jag är tämligen irriterad i lynnet. Vid 9 får jag ”tillåtelse” att åka och jobba. Jag gör det, kämpar som en gris hela dagen med diverse och jag får tom ett mess av LG efter arbetsdagen att han verkligen gillar att jobba med mig, Det kändes samma för mig, jag njöt verkligen att jobba. Men det kommer visa sig vara ett idiotdrag!
Iaf så kommer jag hem, hade velat åka till FaHa, men det blir inte av utan kör på i hög fart med diverse sysslor. Lördag så får P sovmorgon till 10 (Mi kommer in och väcker mig runt 7) och innan hon kommer ner har vi gått ut då jag än en gång bara känner olust.
olust att träffas, olust att prata, olust att tjafsa, olust att just då ses!
När vi senare kommer in så börjar jag baka bröd med Mi, de andra är på 2:a vån och när jag precis är klart kommer Mo ner och frågar när det blir mat. Jag kokar nån millisekund men sätter sedan igång med det. Vid maten vill jag inte äta samtidigt utan gör allt för fördröja det bla en ingefärashot. 
Samma proceduss följer, jag städar röjer och hon tar hand om barnen även om det blir mycket tv, men med en god anledning då hon själv inte känner sig helt frisk från influensan.
Men efter de lagt sig så tar jag bilen och åker till FaHa iaf, jag orkar inte vara hemmavid. Däruppe får jag en social pratstund, inget vidare djupt åt nåt håll men då var en ny kille där som jag känner via Amo så det kan vara därför.
Var hemma halv 12 och kände mig inte ens välkommen.
Söndag, sov länge, frukost men efter det fick vi prata, nästan ostört i 20 min.
Det visa sig att det där jobbandet var otroligt dåligt av mig, och nu i efterhand kan jag bara hålla med då hon inte alls kände sig frisk. Men att ligga att titta film i en timma (vilket hon gjort de flesta andra dagar) på torsdagar var tydligen inte bra fast hennes mamma kom förbi och höll sällskap.
Då var jag världens sämsta man för jag lovat dyrt och heligt att inte göra så igen, att sätta jobbet före hennes mentala hälsa. En aningen magstarkt dock, med en uns sanning i det.
Men med det ekonomiska sitvation vi har så är alla pengar viktiga, hon ser det inte alls på de sätt och det vet jag. Hon kommer aldrig se/ känna på det sättet förrän jag är borta.
Och på tal om det då….det är därför jag sitter här kl 00:02 och hör Mo prata i sömnen och mi hosta. Jag har nog aldrig sett henne så säker på sin sak att jag är skräp. Att jag bara bryr mig om mig och mitt jobb, och frågan är om jag nånsin kommer övertyga henne. Är det ner till detta allt kokat ner efter 14 år tillsammans, en jävla jobbdag!?!?
Hon sa själv ”att jag väljer att vara kvar här med dig” fast mina svordomar och muttranden över div småbestyr. Jag hade gärna oxå gett fan i alla mina småbestyr, men samtidigt så förstår jag inte vad som är så svårt att öppna en dörr och slänga skräp ist för att låta den ligga kvar på bänken jämte dörren.
Jag börjar räkna på lånen för att behålla huset, att byta ut den 6 dgr gamla bilen, att tömma alla konton för att betala av så mycket av lånen som möjligt osv osv. Jag tvivlar jag kommer sova särskilt gott inatt för det var nåt hon sa mer imorse:
”jag har sovit rätt gott ändå fast dessa tankar”
Oddsen är att träffat en ny är runt 25%, oddsen att det är helt färdigt här skulle jag önska vara 0% men för varje sådant här gräl går det upp rejält och detta är 3:e på kort tid där jag främst framhåller att JAG aldrig får någon kärlek av henne.
Varken lust eller så enkelt som en oväntat kram. Att ge varandra en godnattpuss är inte ett tecken på att fortfarande älskar dig utan mer av en artighetsgest i ett förhållande och att man inte ska lägga sig osams.
Jag kräks inombords av tanken redan och jag mår så sjukt dåligt över att det kommer ta dagar innan vi ens hinner prata om detta. Jag hade velat be henne bara bestämma sig, för denna känsla av osäkerhet tror jag kommer få både magsår och sömnbesvär av. Jag måste sova nu, men vet inte vart jag ska parkera mina tankar. Detta var det bästa tillfälliga ställe jag kände av. Samtidigt har jag nog ingen rakt av som jag skulle kunna berätta detta för, just denna känslan eller oron.
Jag lovar att återkomma inom en vecka med en uppdatering om det här för som sagt, så här jävla illa har jag sällan känt mig.
This entry was posted on måndag, februari 21st, 2022 at 01:13 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.