FW

shit, det var länge sen.

Det jag länge velat skriva om är en gammal väns snabba bortgång.

Han blev sjuk i vintras, vilket gjorde att jag har börjat lämna blod. Sedan dess skrev jag ett par ggr med honom, men fick inte ses pga av smittorisk mm.

Under en kväll i Hillared med FaH så fick jag sms om han gått bort. Jag var som bortblåst för en stund, kunde inte ta in det. Samtidigt kommer mängder av skuld över mig….har jag hört av mig tillräckligt, vad har egentligen hänt, kunde jag ställt upp mer osv.

Ett par dgr senare åker jag in till säs och får se hans döda kropp, då brister det mesta. Det man kände igen var hans tatueringar, men han var skallig, mager och såg så sjuk ut. En hemsk syn, men samtidigt fick jag en ordentligt tankeställare.  Att det kan vara jag eller pappa snart. Att jag måste leva oxå, leva för mina barn inte bara för alla uppdrag och allt som jag har för mig.

Är det värt slitet, är det värt tiden det tar? Gör jag skillnad?

Jag blir glad då hans fru ber mig leta fram bilder mm som vi ska ha till begravningen som blev en oerhört grym upplevelse. Petra följde med och det var skönt. En fin begravning med Metallica och sunnanvind. som musik.

Kan inte komma på fler tankar nu, men jag var väldigt glad att jag gick till säs och göra ett riktigt farväl till honom, en vän i mina unga år. Mängder av musik, poker och chelsea har vi sett ihop.

 

Ett sist löfte gav jag till hans äldste grabb, att vi inom ett par år ska åka till Stamford tillsammans med Mo. Nåt att se fram emot om ett par år!

This entry was posted on tisdag, augusti 30th, 2022 at 09:55 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

Leave a Reply