Trafiksäkerhet, renovering, spadtag, HV & mtb
Då var man här igen, oftast känner jag ett sug att skriva när jag är i något slags högoktanigt humör. Så jag börjar på det värsta….
Igår var det nämnd och vi inkom med ett IÄ om trafiken kring skolorna, jag skrev grovtexten och A snyggade till det rent formellt. Jag hade en bra och väl genomförd dragning tyckte flera, men till slut så yrka de avslag. MKD var med oss och jag hoppas vi kan kämpa vidare med denna fråga då det är mycket som ligger här uti. Men just känslan över att både lagt ner tid och kraft och är genuin orolig lämnar en unken känsla. Är det pga av att det är vi som tar upp frågan, måste det ske något innan Zo får upp ögonen? Efteråt blev jag kontaktat av SA som kom med en hel del kritik. Försöker att sätta mig in i den, men har svårt så det blev lite tuff snack. Summan är att man måste stålsätta sig lite när man har kämpat för något ärende och lagt mycket kraft, att de kan gå upp i luft ibland. Det är en sak man bara får lära sig.
Så för nån vecka sen var PA äntligen här och tejpade vår vägg, en oerhört skön känsla där ett par ton släpptes från ryggen. Efter att vi fått skjutit på vårt projekt till våren så fick vi en deal med ställning och en hel del jobb som vi gjorde själva ist så det blev oerhört mycket billigare. Jag och WNy rev ner det mesta, sedan fixa jag och Par en hel del småsaker som var en fröjd att göra. Nån dag senare satte jag PA & Da upp ställningen och 2 dgr med att sätta upp de mesta av sidorna och sedan gjorde jag det sista själv.
Efter första sidan var klar så kom ett gäng vänner och vi drack ”ställningsöl” längst upp. Det var en fantastisk mysig kväll som avslutades inne med en god rom.
Sedan fick jag även uppleva att vara med om det första spadtaget som styrelseersättare. Lite småmesigt evenemang, men då är gjort.
Sedan var det ju tänkt att jag skulle göra min sista Hv, känslan var oerhört skön att gå in och ha detta i ryggen. Och det började grymt med ny grupp och en chef som jag respekterar. Dessutom fick jag med mitt vapen så allt var strålande. Ingen onödig stress och vi fick komma ner och bygga oss en oerhört fin förläggning. Sedan en bra övning där jag ser mig själv som en stark jävel som har oerhört pannben. Kändes som jag är ett aktat namn oxå. 
Sedan fick ajg 2 nya soldater som jag fick lite ta hand om och det fick jag otroligt feedback på efter dagarna. Men på vägen hem så snackar jag ut om nyheten, den small rejält. Och vi fick en fantastisk pratstund där inte minst äldremannen gav otroligt råd. Han berätta hur stolt jag måste vara och vilken enastående stridskamrat och soldat jag är. Det kom tårar och samtalet fortsatta i nära Duga mening. När vi senare anlände hemma så berätta jag det även för PC & KC. Både hade samma mening och sa rakt ut att det här går inte. Jag förklarade min syn, men de kom med flera lösningar. Jag är så oerhört glad över dessa 9 år och alla de vänner och saker man fått göra. Har ännu inte pratat ut med P om det, men hoppas göra det snart och kunna lägga det på is nåt år iaf.
Sedan över till det roligaste om min nya hobby, inte visste jag att det bara krävdes en ny cykel för att finna ut fler vägar att kunna träna och må bra. Mtb till jobbet i snitt 3dgr i veckan sen semester och förra veckan var jag på Rya åsar och körde med ett 20tal andra nördar. Det var askul,men samtidigt lite galet att sussa nerför 100m brant backe med folk framför och bakom och genom vägar med rötter och stora stenar.
Nu ligger Ch under oxå och funderar att sluta titta…Gutår!
This entry was posted on onsdag, september 29th, 2021 at 10:23 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.