Sista veckan

Då var den ääääntligen här!  Min sista vecka på det sjukaste jobbet jag någonsin har haft.  Frågan var ska man börja…

3½ år har jag jobbat där, första halvåret var väl ändå ok, men när man prata med kollegor om hur orolig man var när VD:n kom ner, satte sig på en stol, helt pösig och smådrogad ut och säger:

-Ni släckte inte här igår….det är lysrör….de kan börja brinna….då brinner allt ner…då har har ni inga jobb längre….och jag är ansvarig….jag åker i fängelse….och får betala 100.000kr i böter (just denna exakta och larviga siffra är oerhört roligt nu efteråt)…………vill ni att jag ska åka i fängelse eller??

Den sjukaste mytomanen jag någonsin har träffat, elakt som fan, ljuger värre än hin håle själv och kan lura av dig både smöret och mössan när man sitter själv med honom.     Denna varelse har jag jobbat och slitit för…men nu äntligen är det slut.

En rejäl dos separationsångest har jag, det erkänner jag. För första gången på dessa år har det kommit in en ny chef med åtminstone några få grå bakom skallen. Inte någon som ser på vad de andra cheferna gjort….och gjort samma sak.  Han var ett wildcard, men jag tror tyvärr ändå han inte kommer klara av det.  Antingen får han nog då han inte ser någon ljusning eller så knäcks han som så många andra av företaget som är ”värre än Nordkorea”.

Men c:a 1 ton sten släpptes från mitt bröst då jag sa upp mig på min 35 årsdag. Det var en sådan fröjd att känna att detta var rätt beslut, oavsett om alla A:s önskningar uppfylls. Oavsett dom så kommer jag jobba på samma jobb, med förstås nya kollegor hela tiden för under min tid där har det nu slutat c:a 30 personer på ett företag med 25 anställda.

Att inte ägaren har förstått den matematiken är för alla helt otroligt!  Fattar du inte att du gör nåt fel?!?

Dagen efter.

Nu är det lördag, kl snart 21. Hv har tagit Sm-Guld, fick se delar av slutet men Mowitz blev oerhört arg och ville inte se det. :-) Petra är iväg hos vänner och äter gott medans jag precis nattat min son.

Men det är oxå dagen efter min sista dag på B och det är därför jag skriver här.

Dagen flöt på som bara den, visslade och nynnande hela dagen lång och var oerhört tacksam för jag äntligen är klar där.  På fikat så hade jag med en bakad kaka samt massa god ekologisk dricka. Efter alla hade tagit så står jag kvar och håller ett tal.   Jag tackar för ”den sista måltiden”. Jag berättar om hur jag annars brukar vara som person med småpresenter till folk och börjar då dela ut gåvor till Jens, Sara, Thomas, Stefan, Jannike, Joanna och Chrille.  Efteråt bjöd jag alla på fest samt berättade om min bok.  Får ett Olivträd av Pia där hon säger att hon lärt mycket saker av mig och jag varit där i exakt 3½ år.  10% av mitt liv.

Direkt efter kommer Martin fram till mig och halv mumlar så ingen ska höra:  Riktigt bra Martin, det var riktigt bra! Imponerande!   Även Svennis kommer fram och gillar mitt annorlunda koncept.

Sedan får jag en hink med öl, salami och en spritbok av mina goda kollegor och de oxå imponeras av mitt tal.  Sedan går jag bara på moln resten av dagen, hela eftermiddagen går jag runt med min bok och säger några sista ord. Mest känslomässig var nog William och Jannike.  Hade ett långt samtal med William om hur bra vi är och att vi klarat detta osv.  ”Ditt avslut kommer man aldrig kunna matcha, du avgår med en BANG!

Finns otalt mycket mer att skriva, men alla var så snälla och vänliga idag. Helt otroligt, varför är det inte alltid så`? Måste folk våga öppna upp sig först när man har slutat?  Samma tanke som man ska börja hylla artister mm när de har dött istället för när dom lever.

Stanna kvar en stund och prata med Joanna, hon känns som hon vill berätta mer än vad hon får. Hon känns som hon bara vill explodera med alla tankar som hon har. Stackars kvinna!  Sedan kör Jannike hem mig och känner en enorm lättnad.

Jag har klarat av 3½ år där, även om jag fått ta mycket mentalt stryk så har jag lärt mig mer på det jobbet än alla de andra tillsammans.

Jag har suttit i en styrelse och har mer erfarenhet att driva en sådan och vad som krävs.

Jag har fått många vänner för livet och tror att flertalet kommer finnas kvar på riktigt ett tag!

Jag gjorde ett sjuhelvetes bra jobb där, jag gjorde en suverän sorti och kommer bara få positiva ord från det jobbet.

Jag är så nöjd nu att jag vågade ta ett stort beslut, det hade varit enkelt att stanna kvar och bara knega!

 

Senare på kvällen var det match mot Sör borta på en ursel konstgräsplan i regnet.  1-1 i 85:e minuten kändes som en serieseger!  Till klubbis där det bastades, ölades, åts och spela poker långt i på natten!  Härlig start på en grym helg! Idag har det även röjts i källaren och imorn börjar rivning av badrum!

 

Gutår kära själ, fukta din aska!

 

2017 är här

Ja, då var ett nytt år till slut för den här gången.  2016 var ett snabbt och lärorikt år.   Främst för mina 6 månader hemma med Mz. Vi hittade fram till varann, det blev många långa promenader i skogen.  Idag önskade jag kanske att jag gjort ännu mer äventyr, men är nöjd med den tiden.   Annars minns jag inte så mycket mer av vikt.  Allt numera kretsar runt M och hans form och vilja.  Både gott och ont såklart, och under hösten mest ont.  Han fick en större vilja och gav oss flera gråa strån.

Det är fantastiskt med barn, men samtidigt nåt av det värsta man kan utsätta sig för.  Absolut hela sitt liv vänds totalt upp&ner.   Allt från sömn, till tid till mat och vad som anses vara viktigt i livet.   Jag kunde inte i min fantasi förstå vad det skulle innebära!

Annars har hösten varit en oerhört tung tid då det värsta var en uppblossad debatt mellan mig och min mor. Då hon har blockat mig på facebook pga av alla mina delningar.  Det blev en lång debatt och ett 5 långt A4 brev till henne där jag förklarade varför jag tycker som jag gör och varför jag tycker dom gör fel när de prioriterar.   Det slutade med ett skön pratstund i soffan efter några veckor, men det har satt så djupa sår i mig så jag kommer aldrig se eller känna på samma sätt igen.

December var oxå en härlig månad med en grabb som över natten blev 2 år trotsig, bilen gick sönder, bergvärmen lika så.   Sen hade vi årets värsta stund då vi fann vår älskade katt överkörd på granngatan. En enormt jobbigt helg där man verkligen funderade vad det finns för människor där ute.

Sååå ville bara få ur mig en del av 2016 och ser fram emot ett nytt år fullt med redan 2 bokade utlandsresor, tysklandresor med en kompis, sommarfestival i augusti och en rejäl lång sommar (tack föräldraledigheten).

Sommarfestival

Nu var det nästan en månad sen jag var på sommarfestival nere i Sölvesborg.    Bilade ner på fredagen efter många om och men hur vi skulle bo, ta oss ner osv. Men som sagt så blev det polarens bil ner på fredag kvällen och oj vad som väntade oss.

Väl nere hitta vi vår stuga på en camping, träffade trevligt folk tog ett gäng öl innan det blev taxi in till festivalområdet.   Det blev någon slags starstruck på oss när vi kom fram och såg den enda kända SD-mannen efter den andra.   Köpte öl och kom lagom till de sista låtarna till en som spelade  Magnus Uggla covers.  Jag var i himmelriket för en stund.  Sen gick man runt om bara pratade med alla som man tyckte såg trevliga ut, det kändes verkligen som man inte var i Sverige. Alla var glada, öppna och pratsjuka.  Stod en lång stund med Ekeroth och diskutera allt möjligt från att vitt vin är bra för fyllan osv. :-)

Sedan när Noice Forever var jag i totalt esse, träffa en kvinna som jag sett på spelningen i Värnamo. Kul att hitta lite bekanta ansikten.  Dansa, drack hela natten lång och när allt stängde tog vi taxin hem.

Lördag morgon var segt, men det fanns sjukt goda frallor vid receptionen så man repade sig rätt fort, sen var det taggning inför talet i 4 årstiders park.  Någon öl innan och det var en av de varmaste dagarna på sensommaren. Åkte med en förbannad trevlig granne in (som vissa sig var väldigt känd i denna världen med tv-program osv) och tog en stross i Sölvesborg centrum.  Gick förbi Sossarnas tält och hånlog. Jag menar verkligen att hela Sölvesborg var invaderad av SD anhängare. Överallt man såg var det thisrtar, kepsar eller ballonger som visade vem som var störst här.

Tog några öl med damen från gårdagen, som min polare var lite intresserad av, och ytterligare en dam som vi fick med oss.   Den senare kände gubbarna i UT och lovade att presentera oss. Framför mig på den uteserveringen med en öl i näven satt Dan Park!!  och Rönnqvist.  Sjukt stort!

Sedan vidare ner till Parken där vi satte oss på en parkbänk och drack upp vår öl i bar överkropp. En riktigt härlig känsla!   Bort till området där man hälsade på Jomshof, Karlsson mm.  Talet var bra och fullt av applåder, efteråt tog vi fart innan de andra 3000 som var där upp till samma pizzeria.

Där tar vi tag i samma bord som Ekeroth och andra storheter.  In å köpa mat tills vi får reda av Säpo att de har en vip avdelning för oss, jag är inte sen å hänger med gänget så vi får en egen bakgård för oss själva.  Var 10 st och två Säpo agenter. Grym pizza, mycket öl och underbara människor!

Sedan vidare hemåt i en taxi, byta om, ta ett ex antal öl och Fireball till.  Sitter hela förfesten med en snubbe som jobbar för Swebbtv och Sjunne! Underbart par!   Får prata ut om våra problem att få barn, förlossningen osv osv. Magiskt.    Sedan en taxi in igen till området där Shabam var på scen.  Någonstans här så fixade Linda in oss på backstage området där alla var, total starstruck men var där bara en kort stund men det skulle visa sig guld värt lite senare.

Efter detta är allt lite vagt men träffar enbart glada människor (aldrig hänt förut på ett ställe med 3000 pers). Efter den konserten så träffa jag på Dan Park, eftersom jag var som jag är när jag är salong så börja jag prata och det visa sig vara en enormt skön snubbe.   Vi prata om hans verk, hur han levde (misär typ), så jag köpte varsin öl åt oss och efter det höll vi ihop i en timma.  Spelade in roliga filmer mm.  Han hade tom med en ny teckning som jag idiotisk nog inte fick med en hem.  Han sålde en till snubben från förfesten!    Men sedan var det UT Konsert som oerhört mäktigt!  Det var bara ett stort brölkonsert med väldigt hårt tryck längst fram, men det är ju där jag måste vara!

En break efter det behövdes, skulle ha ätit, men det tänkte jag inte alls på utan bara ladda för nästa konsert med Bedårande barn!  Längst fram såklart, jag var den enda som vågade sjunga när Öhrn höll fram micken!  Grymt som vanligt!     Efter denna konsert så var typ hemgång, alla gick utåt, vakterna ville få oss väck men jag fick med johan och sa att vi testar backstage nu.

Ingen vakt och Säpo kände igen oss och lät oss komma in.  Där var hela Noice, Jimmy, Linnéa, Öhrn, Karlsson och ett gäng andra viktiga.  Öl stod på bordet och det bästa av allt skedde.   Pratade med Jesper, Lonodon, lång historia om kramar, en längre utläggning av Säpo hur det jobbet är osv.

Vid halv 3 eller halv 4 gav vi oss som dom sista!  Taxi hem och en sköööön säng.   Tyvärr vakna jag 9 och kunde inte somna om, sjukt irriternade så macka, toa, vatten, resorb tills Johan vakna vid 12.   Pizza i Sölvesborg, sedan en sjukt seg och trött resa hem!   Men det var värt varenda sekund!   Sällan har jag haft en helg med den glädjen och öppenheten hos folk!  Kändes som att vara utomlands på en Chelsea match där alla höll på Chelsea!

Inskolning…

Så idag kom dagen D då jag följde min son till dagis för att skolas in.  Nervös som få var jag och dagen började kaosartat med att gå upp allt för tidigt, pillerburkar utan lock som flyger och en son som inser att han gått upp för tidigt och vill inte äta eller göra något.  Som tur var kunde vi lägga oss efter frukost och få 20 min effektiv powernap.

Med välpackad ryggsäck gick vi bort och dagen började bra, men fick ändå ett par knepiga vibbar av pedagogerna, de verka lite passiva och pessimistiska. Väl där kände jag mig som en katt bland hermeliner och det kändes mer än en gång att de inte tog mig på lika stort allvar.

Jaja, fikat var över och ut och beblandas med massa andra ungar, de enda 30 sek som jag kände jag kunde släppa M ur sikte så slog någon unge honom med en kratta..satte mina svarta ögon i ungen och tänkte att såhär är det väl.  God lunch iaf och sen hem på en skön promenad.

Men tillbaka till förra inlägget…idag bröt jag ihop totalt. Grät 2-3 ggr över att jag känner mig….inte stressad men pressad av MIG SJÄLV att få saker å ting gjorde.  P kom hem vid 17 och då gav hon mig fria tyglar, tack du underbara sambo, så då gjorde jag klart med en diskmaskin, fick måla en del av fasaden och skicka iväg ett par viktiga sms.

Någonstans där så blev jag nöjd och kunde sätta mig i solen och njuta av livet, men varför denna hets….livet tar slut nån gång och det vore ju kul att hela tiden ha saker att göra…HAHA

7 min kvar av denna helvetes dag som nu däremot ska avslutas med att se Chelsea premiärspela i årets PL och knäcka en 120kr Magnumöl och NJUTA av stunden!   Gutår!

Satan vilket uttjötat ord

Stress…jag blir bara trött när jag hör ordet.

På riktigt, vad händer med hela moder jord, eller åtminstone Europa då.  Stressade människor överallt. Vad springer man efter, vad är det som väntas i nästa rum som man så desperat måste finna?   Graal?

Själv har jag kanske kommit på att jag är likadan, eller iaf en del av mig, men det är därför jag ska skriva av mig här nu för att se om det finns någon självklarhet som jag missar.

Jag är stressad eller iaf vill få saker gjort FÖR ATT det finns så mycket saker att göra.  Att vara hemma med min son tar så mycket tid som jag också vill lägga på annat, men jag måste ju självklart prioritera.  Och det gör jag, han kommer först så gott som jämt, vi har lämnat bort honom ett helt dygn en enda gång på 1½ år.

Medans bekanta dumpar bort ungen så ofta det går för att få lite egentid, och ja nu i efterhand så kanske man borde det lite oftare. För äktenskapet blir inte lyckligare av att när man väl får en timma över i sitt liv så vill man gärna ha lite egentid med bara en själv.

Det låter så oerhört jobbigt detta, och det klart att det är men det är samtidigt en välsignelse.  Jag har blivit pappa, jag är född i ett ”rikt” land….som då sakterliga går åt helvete men ändå.      Det är inga krig just i den by som jag bor iaf, kunde ju bott i Malmö, Norrköping eller Sollentuna där snart alla skjuter på alla.

Oavsett så har jag hela tiden min närmaste tid späckad, eller om jag får 30 min över så har jag en lista med saker jag kan börja bocka av. Även om jag får en dag och kan bocka av 3-5 punkter så kommer det dagen efter upp 8 nya.  Med ett hus, en sambo, just nu 6 katter, 2 jobb, 1 bil och för många fritidsintressen så håller det inte med 24 timmar per dygn.  När man dessutom blir intresserad av precis allt och vill börja med photoshop, kanske testa seriöst boule, bli vardagsbrandman eller politik så blir det genast rätt mycket och jag har oerhört svårt att avsluta något som jag just nu oxå håller på med.

Korkat att inte ta till sina barnlösa år att göra mer, fast ändå fick jag enormt mycket gjort då med men men. Samma sak gäller när jag nu ska gå igenom massa gamla dvd filmer å böcker. Har jag inte läst eller sett filmen så kan jag nästan uteslutande inte slänga eller gömma bort den.  Jag måste ha sett å läst allt.   Vettgirig, jag vet.

Men hur ska jag ta mig ur det då?  Var ska jag börja, avsluta något annat innan jag hoppar på nåt nytt….ja smart men oxå tråkigt och svårt.    Jag vill så mycket, men måste bara inse att jag har begränsad tid.

Men i det läget så blir jag stressad eller känner att jag måste få gjort det där innan dagen är slut eller åtminstone fixa till köket eller tvättmaskinen.  Jag måste få ett eget godkänt betyg av mig själv för varje dag jag lever att jag åtminstone har gjort nåt för mig själv eller min familj.

Nu är det mitt i semester där jag egentligen bara vill tvätta å måla om fasaden och bygga ut växthuset innan jag kan ta ”semester”.  Men jag måste väl oxå kunna ta semester en dag, och nästa kanske jobba?

Gårdagen var en liten knäpp till mig själv, och detta tog min sambo upp så jag ska tänka efter mer nu och försöka sänka mina ”krav” på vad man behöver göra varje dag för att vara lycklig!

Nu ska vi avsluta, äta lite och snart börja ladda inför EM-Finalen!

Pappaledig v 3 samt ett oerhört energigivande samtal

Så då var det dax, min efterlängtade pappaledighet i nästan 5½ månad med bara mig och Mowitz.

Är inne på vecka 3 nu. Den första veckan började strålande med underbart väder och egentligen bara mat, sov, promenad x2-3 per dag. Första veckan var jag ändå väldigt trött men oxå nöjd att övergången från mamma gått relativt enkelt.  Vecka 2 var värre med sämre väder, sjuk Mowitz och allmänt mer tjafs på smågrejer mellan mig och damen.  Helgerna bara flyter iväg, men ser man tillbaka så är vi ändå rätt effektiva.

Torsdag vecka 2 åkte jag ut till mina föräldrar.  Först för att göra några fler utflykter med Mowitz, men oxå för deras chans att umgås med honom. Väl där var han rejält blyg och enormt pappig, vilket kändes på ett sätt helt fantastiskt.   Blygheten hängde i lite väl länge så mina tanker for iväg.

Varför har vi inte åkt ut mer hit under Mowitz första år….fast ännu mer….varför har inte dom kommit mer till oss?   En rätt tuff fråga som fick mig att börja tänka ännu mer, visst dom har längre att köra än damens föräldrar, men de åker kors & tvärs för alla andra barnbarn.

Hoppas verkligen det blir ändring från deras håll främst, för väl där så kändes det mer påtvingat än något roligt. Hur fan ska man knäcka en sån fråga till sina egna föräldrar?  Jobbigt, men jag ska ta min del och åka ut till dom varannan torsdag för att visa att jag vill ses iaf.

Vecka 3 då, nja 2 dagar in har varit de 2 tuffaste.  Enormt gnälligt och mycket trånande efter mamma, vilket har varit det vanligaste ordet känns det som. Dessutom spelade man bortamatch i snö igår så utvilad är ett begrepp som känns enormt långt borta.  Men idag somnade han väldigt gott iaf när jag läsa Emil för honom vilket gav mig ett stort leende på läpparna igen.  Annars har jag tänkt för mycket om hur jag är som pappa, blir väldigt lätt arg när jag sovit lite…som jag gör för jämnan nu.  Måste skärpa mig!

 

Men till nåt enormt mycket trevligare!

För 2 veckor sen var jag på en audition för sommarjobb på systembolaget. Har nog aldrig haft ett bättre självförtroende inför en frågestund, som kan säga detta var.  Det räckte dock att se på de övriga 23 som sökte jobbet att jag var redan klar.  Väl på diverse frågor så flöt det på enormt lätt. Inte ofta man har den känslan inför någon sådant här stort. Gick därifrån med känslan att här är jag i box!

Och så i fredags kom äntligen samtalet….jag fick komma in och nu i efterhand så har jag hört att jag var deras nr 1 och sålde in mig totalt!   Så den 7 och 13 juni är det utbildning och sedan jobbar jag 2-3 dagar i veckan under den tiden Petra är hemma på semester.  Hoppas på fler tillfällen så mamma/pappa eller svärfar kan ta Mowitz någon dag här och där.

Men sen igår kom nästa lila bakslag, vilket de ofta gör.  Berättade den goda nyheten för Handels och eftersom dom känner mitt företag lika bra som jag nu, så tyckte hon jag skulle be om lov för att få ta extrajobbet.  Klumpen i magen kom och jag mådde kass.   Idag fick jag äntligen iväg mailet till min chef efter en timma med finjustera å ta bort.     Svaret lät inte vänta på sig, som tur var, och var oväntat positivt så det ska nu gå vägen.

Ska ringa chefen på bolaget imorgon och berätta den glada nyheten!

 

Men nu ska jag få 30 minuter egentid…..det kan bara bli bra!  Puss & Gutår!

Lost?

Fredagkväll, 1 April…ingen har varken försökt lura mig eller ens försökt bli lurad.   Ytterligare en dag på jobbet där folk bar vill hem och aldrig mer sätta sin fot inom de 4 väggarna nåt mer.  En obehaglig känsla av att folk totalt skiter i vad som sägs eller görs, men kämpar ändå på som pickande höns med tron att under 1 100 meter grus så kanske det finns ett korn att äta. En bekräftelse att man åtminstone ha att man försöker.

Denna veckan har jag fått stå vid maskin, som min naprapat och läkare nämnt att jag absolut inte ska göra. Men vad gör man inte när man en total blind människa i sin omgivning?   Iaf så tänkte jag ska jag nu få stå vid maskinen så ska jag fan visa dom.

Måndangen var vi ledig men redan under tisdagen kände jag att jag hade nåt på gång, dagen efter slog jag dagsrekordet redan vid lunch. Pulveriserade det gamla rekordet med 1025 från tidigare 768.  Veckan flyter på och idag, på en 4 dagars vecka, slår jag även veckorekordet med 2220 kg mot 2125.    Ett långt skinande finger mot de som hycklar och hånar mig.

Men får man nån cred, får man någon uppskattning eller som de tidigare rekordmakare har fått….en bilbiljett?   Näääää, för fan det var väl jag som gjorde så nån måtta får det väl vara.

 

Det andra stora som jag vill berätta var att jag har en diskussion med en kollega om hur jag agerar i vissa situationer.  Jag köpte en del han sa, men kände samtidigt obehag av det han tog fram som bevis. Det kändes inte helt rätt och i min värld uppmärksammade jag det inte så.   ”Jag är drivet och hjärnan i produktion”.   Efter en stund diskussion blev det direkt jobbigt och jag gick därifrån med gråten i halsen.

Jag känner igen tecknen, kan börja gråta för nästan vad som helst…fast 90% jobbrelaterat då.  Kom hem och fundera länge, fick ett överdrivet långt försök till förlåt med förklaringen att han verkligen inte vill att jag ska sluta.   Det är ungefär det enda jag tänker på just nu, ska jag orka vara kvar eller dra innan det blir värre?  Denna man lovar guld och gröna skogar som det låter nu, ska man vara kvar på ett företag som jag vet är hatat av mer än halva företaget, samt vars rykte sprider sig för varje dag?  Personer på så fel platser att de har skärt upp sådana sår som tar år att reparera?

Jag kommer gå på pappaledigt om en vecka, mer om den paniken i nästa del, men jag kommer följa med på jobbet vad som sker och har sagt att har det hänt några stora förändringar fram till semester, då är det bara ut som gäller.   Har redan börjat lägga ut krokar lite här och där.

 

Ok, pappaledig….i 5½ månad.  En vecka kvar på jobbet innan detta äventyr startar.   Jag var beredd, nu är jag det inte.  Vet inte riktigt var jag ska börja men känner mig enorm novis på detta uppdrag.    Både i att försöka lugna ner mig och konstatera att dagen går ut på att mata, ut och gå och potta.  Allt annat är vid sidan av.  Just nu är funderar jag mest över mitt humör eller hur mitt huvud ska orka när han frenetiskt skriker och det enda i världen som kan trösta är ett par tuttar. Det har jag ångest för redan!

Men det enda jag vill är att alla dessa farhågor som jag kanske onödigt målar upp, ska bara försvinna ner i det omedvetna och bara låta livet gå. När jag var sjukskriven 100% tidigare i år så kändes det fantastiskt att vara hemma och se hur han utvecklas och lära honom nya saker.

Det kommer gå bra, men som den anka jag ibland är så undrar jag över vart livet tar mig.  Just nu så vaknar pojken i rummet brevid så nu är det dit jag far. Gutår!

Sjukskriven

Oj, detta var länge sedan…

Fick äntligen min dator att installera windows 10 efter väldigt mycket bråkande med uppdateringar och dylikt.  Väl där så börjar jag kolla gamla hårddiskar med härliga minnen med bilder och även dokument…där jag hittar min länk till denna blogg och jag mindes mitt inlogg och lösen.  Inte pjåkigt!

Men livet just nu…ja det går att önska sig mer. Vi tar dom lätta bitarna först!  Mowitz, min fantastiska son växer och frodas. Går redan som en gud efter 11½ månad. Ställer sig upp själv, säger vissa enkla ord som mamma och mjau.  Aldrig trodde jag en sjukskrivning kunde vara så nyttig att knyta an ännu mer med honom.

Vår sydväst fasad på huset är dock helt röten och efter 50 samtal och bud, offerter från 6 olika hantverkare så har jag nog träffat rätt och ska upp det sista samtalet idag innan vi spikar att vi börjar riva ner fasad de närmaste 2 veckorna.  Ett stort och dyrt projekt som är främst tråkigt men nödvändigt. Klart det går tusen tankar genom huvudet om de hittar några fler fel under fasaden eller något annat.

Jag har tänkt på min tid hemma att jag är alltför engagerad i väldigt många bitar. Jag har:

  • Ölbryggning med ölprovningar
  • Extrajobbet på Factory och Bishops, dock väldigt under isen just nu.
  • Hemvärnet, som har många övningar och eftersök och alltid nåt som händer med aw och liknande
  • Politik, har börjat gå på öppna hus för att fördjupa mig och se om det är dett parti jag 100% kan stå upp för
  • Facket, har blivit fackrepresetant på jobbet och brinner för att lösa världens mest knepiga arbetsmiljö
  • Folbollen samt sitter med i fotbollsektionen.  3 tillfällen i veckan samt hitta på diverse aktiviteter.
  • Forever, vårt extra företag som vi hoppas kan bli nåt heltidsjobb.
  • Pokerklubb, har tankar att dra igång en pokerklubb men det kommer nog läggas på is.
  • Order, blivit inbjuden till en herrklubb/order som jag kommer både brygga öl till samt bartendra i framtiden.

När man läser detta så är det rätt mycket förutom vara småbarnsfar och bo i ett gammal hus som behöver en del omtanke.  Får se vilka som kommer på stryka på foten i framtiden men något blir det nog.

Men tillbaka till min sjukskrivning och varför…eller det jag tror är orsaken iaf.

Orkar inte ens skriva företagets vidriga namn men det ligger i Borgstena.  Det styrs främst av en man som har enorma problem med människor, egentligen ska han absolut inte ha med sorten att göra överhuvudtaget.  Han är mästare att få en känna sig liten, värdelös och inte alls värd att ens gå i hans fabrik. Detta genomsyrar hela företaget så de marionetter som han har som chefer tar sig an samma form.  Man ska inte må bra där, man ska bara jobba helst hårdare å hårdare till man knäcks…då tar vi in en ny.     20 medarbetare har fått sparken eller slutat under de senaste 2 åren.  Misären fortsätter, det kommer aldrig komma upp i hans huvud att det är han själv som är grundorsaken till allt detta. 5 personer har gått in i väggen under dessa 2 år varav 1 har fått sluta pga av just att man inte klarar av företaget.

Varför jag är sjuk, det beror främst på att jag engagerar mig så förbannat mycket och blir som även nu, tyvärr ofta arg och förbannad på orättvisor och rena idiotiska påståenden.  Man beter sig rent av barnsligt och jobbar mycket med ”alla mot den som yttrar sig fel” principen.  Att om någon anser att många kommer till jobbet sjuka så motarbetar man den som säger just detta istället för att motarbeta dom som kommer sjuka till jobbet.

Eftersom jag själv är den som oftast inte kan hålla käften så säger gärna emot om jag anser att något är fel. Detta är oxå en attityd man inte gillar eftersom man har enormt svårt att ta en saklig diskussion på en normal nivå. Flera ggr har det gått över styr med larviga pajkastningar och högt tonläge.  När jag ställer mig längst fram i leden och tar upp en fråga som inte ens är min egen och för fram min talan åt en annan person så händer oftast följande:   först så blir chefen lite förnärmad och självklart kan inte tycka/känna så och att jag ljuger. Jag får då försöka förklara vad jag tror denna person känner medans denna person själv står med mössan i handen och aldrig säger ett knyst. Till slut så faller oftast allt i en ointetsägande diskussion att vi inte gör något åt den.

Jag måste numera tänka mer på mig själv och skita i att andra mår såpass dåligt och är såpass fega att det själva inte kan stå för det dom klagar på i korridoren 5 minuter innan mötet. Det är den tanken jag får ta mig in efter denna sjukskrivningen…som nu blev 2 veckor längre men då bara på 50%. Detta är min näst lägsta sjukskrivning någonsin efter min 9 veckors ss efter min hjärnskakning…som även  den är delvis skyldig till denna.

Ska försöka skriva av mig mer då det ger mig en inblick av vad jag verkligen känner och inte behöver tänka på vem jag berättar min historia för.  Tragiskt men sant för allt för många människor i världen idag.  Hoppas att kunna återkomma inom en vecka och se hur utvecklingen går. Tjing!

Husägare!

 

 

Jag skriver allt för ofta för mitt eget bästa tror jag.  Jag känner att jag skulle behöva skriva av mig minst en gång i veckan över mest negativa saker, för att få de ur mig.  De positiva vill jag ha nära mig.

Men jag kan väl börja vad som hänt under december månad i år 2012.

I november fick min sambo med mig ut på en husvisning ute i Borgstena, jag ville verkligen inte åka ut så långt bort.  Men självklart så slog huset mig som en knutnäve! PANG!!  Jag blev snabbt förälskad men vägrade att ge efter…just därför att det låg i Borgstena, nästan 3 mil från Borås.

Men vi åkte dit samma vecka på en andra visning och började jobba med banker och idéer om det kunde vara det rätta huset för oss. Efter mycket jobb så fick vi lånelöfte och gav oss in i ett budkrig skulle det visa sig.   Från 100′ gick det snabbt upp det 1240′.  Jag ville lägga 1250′ men hann inte och la därför vårt max 1270′.  Bara minuter senare kom det bud på 1300′ och detta huset var borta.

Men hela tiden kändes det att det var liksom inte spiken i kistan, vi levde på hoppet länge…och det betalade sig.   En dag när jag plockar på MQ så ringer mäklarn och säger att de andra vill nog dra sig ur.  Sagt och gjort så lägger vi till slut bud på 1240′ och både säljare och de andra köparna accepterar.

Vi skriver kontrakt och det känns fantastiskt!!   Sen sätter vi fart med vår lägenhet, vi målar och tapetserar och får ut den på hemnet inom ett par dagar från kontraket är påskrivet.  Vi har en visning som gick direkt dåligt, sen tar vi en på helgen och sen rullar det på med 3 privata visningnar de nästkommande dagarna.

Igår var den sista visningen och vi fick vårt utgångspris 350′.   Just i detta nu har jag suttit med mobilen i högsta hugg och bud på 355 och 365 har inkommit. Men där tror jag det är slut. Jag är grymt nöjd ändå, 350 var mer än vad vi trodde att vi skulle få och att dessutom få en 15′ extra så kan jag lägga på mitt bryggeri.

För ett sådant är beställt från Norge och kommer till mig i mellandagarna! För nu är det nog inte så långt kvar innan man sitter i ett hus och börjar titta vart man ska ställa möbler och vad man saknar.  Känslan i kroppen är oerhört skön!  JAG vill flytta dit och börja ett nytt kapitel i mitt liv. Fast många vänner och kollegor inte förstår hur jag kan flytta ”så jävla långt bort”.  Främst blir jag ledsen…alltså jag har gjort ett extremt stort steg i mitt liv och det enda du kan göra att trycka ner i mig att jag flyttat långt bort.  SOD OFF!!

Jag kritiserar inte dig som bort som en white thrash uppe i nån villa på Hulta med det du vill ha.  Tragiska människor…..och på tal om sådana.

Jag vill inte klanka ner på någon men antingen så finns det så oerört många dumma människor eller så har inte jag fattat vad livet går ut på.  Jag hoppas bara för deras egna del att de till slut kommer underfund med hur fan de lever sina liv.  Jag är på väg att börja resan till mitt drömliv!

Eller va fan…kom med ett bud på 370′ nu då.  :-)

30 års kris?!

Detta är nog vanligaste man får höra på dagen då man går över 20 strecket och går in i 30 strecket, men varför ska man få kris då??  Man har väl knappt levt halva sitt liv om man har tur.  Men klart nu är det tiden och alla våra vänner ploppar ut ungar som det är ett måste att få gjort det innan man blir 30 så man slipper höra om ångesten på sin årsdag.

Annars har väl det mesta av 2012 handlat om 2 saker, att över Chelsea hemska/underbara värld samt mitt nya jobb där jag verkligen har fått ett blandat intryck.

Chelsea först då, laget jag följer mer och mer för varje dag som går.  Jag förklarade för min oerhörda toleranta sambo att denna säsong ska jag inte missa en enda match, hela försäsongen till minsta lila ligamatch.  Det löftet har jag så gott som klart uppfyllt, missade FA matchen mot pompey och ligamatchen mot Sunderland men med goda ursäkter.   Men just nu är det en fantastisk vår som vi går till möttes, André Villa Boas fick sparken och Di Matteo tog över!   Efter det har varit helt andra stämning i laget och Torres gör poäng i så gott som varje match han spelar nu.

Kommer fortfarande rysa när jag tänker tillbaka på 4-1 vinsten mot Napoli…Ivanovic i 105 minuten….ojojoj!

Jobbet då…ja vad ska man säga, att inte man tänker på att utbilda sina chefer mer innan man slänger in dom för en ny kund är otroligt, samt att kanske tänka på att en människa måste kunna hantera en del stress om man ska bli ansvarig….det tog mindre än 2 veckor innan kollegor sa till mig att jag borde bli chef istället.

Oerhört smickrande men samtidigt jobbigt eftersom jag är redo att ta mer ansvar och bli chef men det är jobbigt när man agerar som en och ännu inte ÄR en, det är många som blir sura av ett sånt beetende.

Nu ska jag se de sista 25 minuter mellan Chelsea – Wigan, Ivanovic har precis gjort ett solklart offside mål så jag hoppas det kommer ett par mål till nu så man slipper tjötet.

    Blogg levererad av Bloggproffs